Sexuella lekar och sexuellt utforskande är en del av barns liv och utveckling. Det skriver RFSU i sin broschyr ”Barns sexualitet – en vägledning” som ska vara ett stöd till föräldrar, förskolepersonal och lärare. Att små barn utforskar sin och andra barns kroppar genom exempelvis doktorslekar är helt naturligt och bör inte begränsas så länge leken präglas av lekfullhet, menar riksorganisationen.

”Lekarna ger möjlighet att ta reda på mer om sin kropp och sexualitet. Det är också tillfällen då barn kan jämföra sina kroppar med andra. Vad är lika? Hur ser din kropp ut? Var känns det skönt? Vad händer om jag gör så här på dig?” skriver man.

Enligt broschyren, som är från 2015, bör man som förälder tillåta sina barn att onanera.

”Ta inte bort fyraåringens händer om det rör vid sitt könsorgan vid matbordet. Förklara att du förstår att det kan kännas skönt att ta på snippan eller snoppen, och att barnet kan fortsätta på sitt rum efter maten.”

I motsvarande broschyr från 2011 ger RFSU en guide till vilka beteenden som bör bejakas och vilka som är mindre bra. En 0–5-åring som ”tittar och tar på andra barns könsorgan” är exempel på ett beteende som ryms inom det gröna, godkända, fältet. Likaså en 6–9-åring som vill leka lekar för att se och röra andras könsorgan eller utforskar skillnader mellan tjejer och killar genom att jämföra könsorgan med kompisar. Dessa beteenden kan vara ”utmärkta tillfällen att ge barnet positiv feedback”, menar RFSU.

Beteenden som ryms inom det gula fältet är, enligt RFSU, mer tveksamma, men inte tillräckligt allvarliga för att direkt stoppas. Exempel på sådana beteenden är att dra ner byxorna på kamrater mot deras vilja eller föra upp föremål i vagina eller anus på sig själv.

Här behöver man som vuxen ”stanna upp och samla mer information”, enligt RFSU. ”Vad kan man bekräfta och vad får barnet inte göra?” ska man fråga sig.

Beteenden som RFSU placerar inom det röda fältet är oacceptabla och bör stoppas. Här ryms exempelvis att barnet tvingar andra barn att leka sexuella lekar.

I en debattartikel från 2005 i tidningen Ottar går Anna Kosztovics, då vid RFSU Malmö, längre. I artikeln skriver hon att hon anser att dagis har ett ansvar för att bejaka barns sexualitet. Föräldrarna bör inte oroas över detta, utan lita på personalen, som har mer erfarenhet, menar hon.

Enligt Kosztovics behöver man inte bekymra sig över att barn låser in sig på toaletten tillsammans.

”Kan det vara så farligt att stoppa in en glasspinne i snippan? Dra nytta av personal som var med på 70-talet, då dessa lekar var mindre tabubelagda. Då fanns till och med krypin som kallades 'knullkojor' på sina ställen”, skriver hon.

Artikeln avslutas med en uppmaning:

”Så, gott folk, var inte så rädda för att lämna barnen obevakade, ni ger dem en chans att vara glada åt sin kropp och sin njutning.”

Skolverket anser inte att barn ska uppmuntras till beteendena som RFSU beskriver.

"Olämpligt", skrev myndigheten då en läsare ställde frågor kring beteendena.

När Världen idag kontaktar myndigheten och visar dem hela RFSU:s material är orden inte lika skarpa, men de tar avstånd från vissa tolkningar av materialet.

I RFSU:s material "Barns sexualitet" står det att "en 0–5-åring som tittar och tar på andra barns könsorgan" kan ges "positiv feedback". Likaså en 6–9-åring som "jämför sitt könsorgan med jämnåriga kompisars". Är det lämpligt att personal på svenska förskolor/skolor uppmuntrar till dessa beteenden?

”Nej, personal på förskolor och skolor ska inte uppmuntra till dessa beteenden. Sedan är det en fråga om vad man tolkar in i RFSU:s formuleringar om positiv feedback. Handlar det om att hantera barns beteenden och funderingar om kroppen utan att barnen ska känna skam? Eller handlar det om att skolpersonal aktivt ska uppmuntra till dessa beteenden? Vi tolkar det inte som att materialet pekar på att det är skolans uppdrag att uppmuntra till ovan nämnda exempel”, skriver Teresa Fernandez Long, undervisningsråd vid Skolverket.

I materialet står det även att en 0–5-åring som "drar ner byxor/tar av kläder på kamrater mot deras vilja" eller "för upp föremål i vagina eller anus på sig själv", inte direkt ska stoppas. Hur tycker ni att skolpersonal ska agera vid ett sådant beteende?

”Det är viktigt att personalen i skolan eller förskolan agerar. Hur beteendet ska hanteras beror bland annat på barnets ålder och situationen. Barnen behöver lära sig att respektera sina egna och andras gränser.”

RFSU menar att "doktorslekar" ger möjlighet för barn att utforska sin kropp och sexualitet samt jämföra sin kropp med andras. Anser ni att skol- och förskolepersonal ska uppmuntra till sådana lekar?

”Nej, vi anser inte att personal i skola och förskola ska uppmuntra till sådana lekar. Förskolan och skolan har ett uppdrag att utveckla barnens empati, identitet och kroppsuppfattning, men vi ser att det finns andra bättre sätt att uppmuntra barnen till det.”

Teresa Fernandez Long påpekar att Skolverket inte har mandat att bestämma vilka material skolor och förskolor ska använda. 

”Det ansvaret ligger hos huvudmannen för den enskilda förskolan eller skolan”, skriver hon.

Vad ska man som förälder göra om man är rädd att materialet tillämpas på sitt barns skola/förskola?

”Om man som förälder är orolig eller missnöjd med verksamheten ska man vända sig till rektorn, förskolechefen eller huvudmannen för verksamheten, och får man inte gehör finns det möjlighet att vända sig till Skolinspektionen.”

Världen idag tar kontakt med Skolinspektionen. Pressavdelningen meddelar att inte heller denna myndighet har befogenheter att dra in enskilda material.

– Det är varje rektorns ansvar. Men om en skola brister i något kan man anmäla det till oss så får vi utreda det.

RFSU försvarar sitt material när Världen idag tar kontakt med organisationen.

Varför ska barn, i sin vardag, kunna utsättas för saker som i vuxenvärlden skulle räknas som sexuella ofredanden eller kränkningar?

– Barn ska naturligtvis inte utsättas för kräkningar och behöver lära sig om gränser och vad som är okej och inte okej, men det går inte riktigt att jämföra barn och vuxna på det sättet. De här sakerna är en del av barns socialisering. Barn lär sig saker genom att utforska sin och andras kroppar, säger Hans Olsson, sakkunnig på RFSU. 

Han betonar dock att häftet med det gröna, gula och röda fältet är från 2011 och inte används längre.

Står ni inte längre för det?

– Jo, det gör vi. Men vi tycker inte att det funkade så bra med de här indelningarna. Det är sällan så enkelt. Man måste sätta saker i ett sammanhang.

Är det okej att ett barn tar på ett annat barns könsorgan?

– Ja, så länge det är på lika villkor. När man tittar på den här frågan handlar mycket om: När ska man vara orolig?

Men ni anser inte att man som vuxen ska gripa in och stoppa ett sådant beteende?

– Inte automatiskt. Att barn undersöker varandra är naturligt. Däremot behöver man som vuxen se till att leken är jämställd och att inget sker mot någons vilja.

Hur kan man veta det när det gäller en ettåring?

– Det är inte ofta som detta handlar om ettåringar.

Varför skriver ni då själva att detta är ett vanligt beteende i 0–5-årsåldern?

– Man måste göra någon form av indelning. Och är man en pedagog har man ganska bra koll på hur barnen interagerar med varandra.

Varför ska barn ägna sig åt sexualitet? Varför kan barn inte bara få vara barn?

– Vi tycker inte att barn ska ”ägna sig” åt sexualitet. Däremot anser vi att deras utforskande inom detta område ska bejakas. Det är en del av att vara barn.

Världen idag frågar på vilket sätt onanera – som barn enligt RFSU:s häften ska få göra – inte är att ”ägna sig åt sexualitet”.

– Vad jag menar är att vi inte säger åt barn att göra något. Men vi tycker inte att man ska hindra dem från att göra det de själva vill, som exempelvis onanera.

Världen idag frågar vidare hur RFSU – i ljuset av att vi har en lagstiftning som inte tillåter sex före 15 års ålder – ser på Anna Kosztovics debattartikel från 2005.

– Det här är olika saker. Lagen är en skyddslagstiftning som ska förhindra vuxna från att göra saker mot barn. Men att barn utforskar sina kroppar – eller sina kompisars – är inte olagligt i sig, säger Hans Olsson och vidhåller att RFSU står för debattartikeln.

Så att barn leker intima doktorslekar är, enligt er, okej så länge båda barnen är med på det?

– Ja, precis.