Under en riksdagsdebatt nyligen svarade skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) på en interpellation från Richard Jomshof (SD), om ett förbud mot muslimska friskolor.
Jomshof anser att de muslimska friskolorna bidrar till att ”ytterligare förstärka segregation och utanförskap” och pekade på flera uppmärksammade fall, där sådana skolor visat sig ha kopplingar till islamism.
Richard Jomshof menar att dessa skolor inte går att jämföra med de judiska eller kristna friskolor som finns i Sverige. Han anser också att kristendomen intar en särställning i Sverige, eftersom den är en del av vårt kulturella arv, vårt samhälle, vårt sätt att tänka och leva.
Men Lina Axelsson Kihlblom skilde inte mellan olika skolor, utan talade om ”konfessionella skolor” som en helhet.
– Frågan gäller, som sagt, om jag kan tänka mig ett förbud mot muslimska friskolor. Ja, jag vill se ett förbud mot konfessionella skolor i Sverige. Jag är socialdemokrat, och vi socialdemokrater tycker att vi ska ha en skola för alla. Man ska kunna gå till skolan utan religiös påverkan.
Axelsson Kihlblom fortsatte:
– I Sverige är det fullt tillåtet att starta skola om man har intresset att indoktrinera barn religiöst, barn som inte kan värja sig. Detta vill vi sätta stopp för.
Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, har reagerat på skolministerns sätt att uttrycka sig och skriver på Twitter:
”Så förs alltså den politiska debatten om välfungerande konfessionella friskolor som erbjuder en saklig och allsidig undervisning. Dags för regeringen att överge denna skolgårdsretorik.”
Pastor Niclas Strindell skriver i kommentarsfältet att ministerns sätt att resonera är ”djupt ohederligt och populistiskt”. ”Vi ska inte ha politiker som far med osanning”, twittrar han.
Världen idag har sökt Lina Axelsson Kihlblom för att få en förklaring på vilka konfessionella skolor det är som ministern menar har intresse av att indoktrinera barn och vad hon har att säga om den framförda kritiken, men utan framgång.
I en ledartext i Dagens Nyheter kommenterar kolumnisten Andreas Johansson Heinö den senaste tidens debatt om konfessionella friskolor. Heinö är doktor i statsvetenskap och förläggare vid Timbro förlag.
”Insatserna är höga när majoritetsnormer idealiseras och minoriteter misstänkliggörs. Till de mer hämningslösa exemplen hör den återkommande jakten på konfessionella friskolor”, skriver han och påminner om att det bara handlar om cirka en procent av alla grund- och gymnasieskolor i Sverige.
Liberalerna vill framstå som tuffast av alla med löften om ett ”totalt stopp” för religiösa friskolor, konstaterar Heinö och fortsätter:
”Det är naturligtvis ingen som på riktigt tror att ett förbud mot ett fåtal stenhårt reglerade skolor […] ens på marginalen bidrar till ökad kvalitet i svensk skola. Eller att det gör någon som helst skillnad i kampen mot extremism. Ändå är det dessa ofta välfungerande skolor som nu ska rensas bort när fokus flyttas från verkliga till påhittade problem.”