I tisdags inleddes Paralympiska sommarspelen i Tokyo. En person som tävlar i mästerskapen är simmerskan Jessica Long.
Den 29-åriga amerikanskan har genom åren såväl satt 13 världsrekord i simbassängen som vunnit en hel hop medaljer i Paralympics – närmare bestämt 23 stycken, varav 13 guld. Därtill drygt femtio världmästerskapsmedaljer.
I Aten 2004 blev hon som tolvåring den yngsta paralympiska guldmedaljören någonsin.
Men Jessica Longs berättelse om upptäckten av något ännu bättre än guld började under den närmaste tiden efter OS-mästerskapet i London 2012.
– Jag hade precis vunnit fem guld, livet var fantastiskt. Men jag kände mig ändå missnöjd. Jag som gjort allt jag någonsin velat under min simkarriär, hur kunde jag känna mig missnöjd? berättar hon för CBN News.
Efter att ha följt med till en bibelstudiegrupp insåg hon sitt behov av förändring, och en tid av medvetet sökande förde henne allt närmare Jesus. Sommaren 2013 gav så Jessica Long sitt liv till Jesus.
– Jag ville verkligen ge Gud hela mitt hjärta. Det var ett riktigt speciellt ögonblick ... för första gången var jag en del av Guds familj, säger hon.
Jessica Longs livsberättelse tog sin början på ett sibiriskt barnhem, där hon föddes med defomerade ben, och hon adopterades senare av ett amerikanskt par från Baltimore, USA. När Jessica var 18 månader tvingades föräldrarna fatta det svåra beslutet att låta amputera båda hennes underben, detta i samband med den första av 25 operationer som flickan skulle tvingas genomgå.
– Men jag hade fantastiska föräldrar som lärde mig att Gud alltid hade en särskild plan för mig, berättar Jessica Long, som började simma redan som barn.
Dock säger hon sig ha haft perioder då hon i ilska undrade varför Gud hade gjort henne så annorlunda.
– Jag minns att jag [till slut] inte ville ha något med Gud att göra ... Jag kunde klara mig på egen hand, berättar hon.
– Och jag vann ju medaljer.
Men tomheten trots framgångarna ledde henne alltså slutligen till Jesus.
– Gud är den som kan fylla och tillfredsställa alla våra behov, säger hon.
Hon är trygg i sin förmåga – men än mer trygg i sin identitet.
– Min identitet är i Kristus, säger hon.
– När jag simmar föreställer jag mig Gud intill mig, att jag använder den talang han gett mig. Jag vill att han ska vara stolt över mig.