Värdekonservativ eller socialkonservativ, höger eller vänster, grottfolk, teapartymänniskor, Sarah Palin-kopior. Etiketterna har haglat kring KD och kring partiets nya fixstjärna, Ebba Busch Thor. Utan tvekan har den nya partiledaren lyckats göra avtryck i politiken trots att hon fått göra det utanför riksdagen och dessutom varit mammaledig.
En del av invektiven som riktas mot partiet och den nya partiledaren handlar säkert om rädsla för styrkan i den politiska förändring som hon representerar. Det gäller frågor som försvar, rättspolitik eller att kraftigt värna familjen som samhällets hörnsten.
Att Ebba Busch Thor kritiseras och förtalas på Aftonbladets kultur-och ledarsidor är närmast en merit och en tillgång. Hennes tal i somras i Almedalen var en utomordentlig markering mot flumvänstern och socialismen, oavsett om den representeras av Aftonbladet eller DN:s ledarsidor. DN:s ledare efter talet illustrerade mer än tydligt det gamla talesättet ”surt, sa räven”. Ebba Busch Thor var helt enkelt för tydlig och för bra även för storstadsliberalerna på DN.
Hon kom med nya argument och vinklar i flera frågor som inte var de vanliga för KD. I Almedalen fokuserade hon på omvärldsläget, hoten mot Sverige från Ryssland, integrationsfrågorna, att minska invandringen med tillfälliga uppehållstillstånd, rädslan bland människona i förorterna, satsning på förändringar i arbetsrätte och familjepolitiken. Frågorna har inte blivit mindre aktuella efter sommaren. Det mesta borde vara på pluskontot om partiets önskan är att profilera sig ut ur den grå dimma Alliansen befinner sig i efter valförlusten.
Men Ebba Busch Thors tydlighet är inte helt konsekvent. Helt obegripligt bryter hon sin mammaledighet för att på Pride-festivalen blåsa liv i en helt stendöd fråga, homosexuellas adoptionsrätt. En populistisk markering för vem? Dålig fingertoppskänsla kring partiets bas? Anpassning till interna falangkonflikter inom partiet?
Att det finns en falangkonflikt är allmänt känt. Redan striden om partiledarskapet mellan Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed tydliggjorde den. KDU-ordföranden Sara Skyttedal tog öppen strid för Busch Thor mot Forssmed som i sin tur backades upp av Emma Henriksson. Risken finns att Ebba Busch Thor bakbinds i sina försök att förändra KD och istället fortsätter med Hägglunds uttunnade politik.
Det senaste exemplet är kampen om KDU:s representation och rösträtt i partiets olika instanser, partistyrelse, distrikt och lokalavdelningar. Här ville falangisterna först enligt flera trovärdiga källor förmena sidoorganisationerna; Kvinnoförbundet, Seniorförbundet och KDU helt all rösträtt och därmed faktiskt inflytande. Kompromissen blev bibehållen rösträtt i partistyrelsen, men förlorad i distrikt och lokalavdelningar. Det senare beslutet stöddes av den gamle KDU-ordföranden och nye partiledaren Ebba Busch Thor. Obegripligt, om man inte ser det som ett taktiskt drag i en falangstrid.
Drevs partistyrelsens förslagsställare, Jakob Forssmed, av rena hämndmotiv riktade mot Sara Skyttedal? Är denna till synes lilla och närmast administrativa fråga det mest öppna beviset på KD:s öppna sår? Är de socialkonservativa så rädda för mer värdekonservativt aktiva KDU, att de skall tystas med stadgeändringar? Redan att göra skillnad mellan rösträtt i partistyrelsen, kontra distrikts- och lokalavdelningsstyrelser, tyder på ett märkligt synsätt. I verkligheten innebär beslutet, förutom ett flagrant exempel på hur man skapar ett demokratiskt underskott, också en örfil mot alla de hängivna KDU:are som med sitt stora arbete just i distrikt och lokalavdelningar i valet förra året räddade partiet kvar i riksdagen.
Det här blev ytterligare en fråga där partiledaren riskerar att agera ogenomtänkt, obegripligt och inkonsekvent. Frågan kan synas begränsad och liten, men ett beslut i enlighet med förslaget skulle garanterat medföra ödesdigra konsekvenser när det gäller motivation och energi hos medlemmarna i ungdomsförbundet.
Nu blir det upp till rikstinget, som inleds i morgon torsdag i Västerås, att se till att den här typen av demokratiska tjuvknep avvisas med kraft. Det blir också upp till partiledaren själv att markera att hon har förmåga och kraft att styra in KD på den nya kurs som gett många av partiets medlemmar ny tillförsikt om att KD behövs mer än någonsin för att tackla de svåra problem Sverige dras allt djupare in i.
Rikstinget kommer att bevisa om Ebba Busch Thor kan överbrygga interna motsättningar utan att göra avkall på ett radikalt ledarskap. Falangstriderna kan utplåna KD. Sverige behöver ett motiverat och entydigt värdekonservativt parti.
Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se
