Så spreds USA:s andra stora väckelse till afroamerikanerna

När de Förenta staterna just hade bildats och konstitutionen antagits kom en andra stor väckelsevåg att svepa in över delstaterna, kallad Second Great Awakening, den andra stora väckelsen, eller uppvaknandet. Den tog sin start omkring 1790 och varade i flera decennier, fram till 1830-talet.

Den har indelats i tre faser och bestod av en rad ”väckelser” (revivals). Den följde på First Great Awakening (den första stora väckelsen, cirka 1720–50) och verkade religiöst formerande för mentaliteten i den nybildade nationen.

Parallellt svepte den antikyrkliga franska revolutionens vindar över Europa. Än i dag ser vi tydliga konsekvenser av de olika historiska utvecklingsskeendena på de två kontinenterna.

Under den första stora väckelsen framträdde predikanter som Jonathan Edwards (1703–58) och George Whitefield (1714–70).

Under den andra stora väckelsen möter vi bland annat Barton W Stoney (1772–1844), Lyman Beecher (1775–1863) och Charles Finney (1792–1875).

Stoney var verksam i den första fasen i väckelsen. Han betonade starkt den helige Andes dramatiska väckelseingripande. Historiker skriver om ”religiös extas” och yttringar som givit den väckelse Stoney ledde i Cane Ridge, i den amerikanska Västerns front i Kentucky, en särskild plats i den kristna väckelsehistorien.

Stoney var presbyterian, men kom att grunda samfundet Christian Church, Disciples of Christ – det samfund president Ronald Reagan växte upp i.

Andra väckelser fanns på andra håll. Vid den berömda läroanstalten Yale tog en väckelse i ett tidigt skede fart och det rapporterades att många studenter lämnat otron (i form av deism och skepticism) för ett ”väckt” liv.

På ytterligare andra håll tog sig väckelsen andra uttryck och former. Den enskildes omvändelse betonades, pånyttfödelsen stod i centrum. Den första stora väckelsen hade startat inom de etablerade kyrkliga sammanhangen: Edwards var kongregationalist och Whitefield anglikan.

Men i den andra tog nya rörelser fart, såsom metodismen och baptismen och Disciples of Christ. I kölvattnet växte även helt nya samfund fram, som påverkats av kristen tro men lämnat apostolisk kristendom och tillfört säregna tillägg och läror (till exempel Kristen vetenskap, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga/Mormonkyrkan och Jehovas vittnen).

Lyman Beecher, presbyteriansk pastor och välkänd väckelseledare, var verksam under den andra mer konservativa fasen av väckelsen. Han var även en nykterhetsivrare och medgrundare till den snabbväxande och framgångsrika nykterhetsrörelsen American Temperance Society (1826).

Han fick tretton barn, varav flera kom att få stort inflytande på olika håll, till exempel predikanten Henry Ward Beecher (1813–87), Harriet Beecher Stove (1811–96), författare till boken Onkel Toms stuga, som starkt påverkade antislavrörelsen i USA, och lärarinnan Catherine Beecher (1800–78), som var drivande i utbildningsinsatser för kvinnor.

Charles Finney, ett frontnamn i den tredje fasen, var en advokat i de västra delarna av delstaten New York som genomgick en omvändelseerfarenhet och började predika väckelse. Han kom att verka inte endast i USA utan även i England. Han blev känd för att under väckelsemötena kalla de som önskade omvändelse till den ”främre raden” för bland annat förbön.

Finney var en stark förespråkare för kampen mot slaveriet: Alla var lika inför Gud, oavsett klass, kön eller ras. Många afroamerikaner drogs därför till den evangelikala väckelsekristendomen och fann sina andliga hem i metodist- eller baptistkyrkor.

Finney blev senare rektor för Oberlin College, en av de högre utbildningsinstitutioner som tidigast accepterade afroamerikaner som studenter.

Genom att väckelsen starkt accentuerade den enskildes val, skedde en grundläggande förflyttning i teologin på många håll. Teologin gick från ett kalvinistiskt predestinationstänkande, där Gud uteslutande väljer vem som räddas, till tanken att det hela hängde på den enskilde individens egenfattade beslut.

Omkringresande predikanter skapade också oro i de mer etablerade kyrkliga sammanhangen, vilket stundtals ledde till konflikter.

Väckelsevågen satte djupa spår. När fransmannen Alexis de Toqueville besökte USA i mitten av 1830-talet beskrev han i Democracy in America situationen med de berömda orden: ”Det finns inget land i världen där kristendomen har större inflytande över själarna än i Amerika.”