”Nåd och sanning – Att navigera som församling i mötet med homosexualitet.” Så heter den rapport som Pingst FFS har låtit ta fram.
Bakgrunden är ett brev från en lokal pingstförsamling som kom in till Pingsts rådslag 2018 där man önskade hjälp att samtala om samkönade relationer utan att såra varandra. Efter det har man haft en process som letts av pingstledaren Daniel Alm och en lokal församlingspastor, där 109 pastorer fått svara på en enkätundersökning.
– Ingångsvärdet har varit en oförändrad äktenskapssyn. Jag uppfattar att vi är helt eniga i rörelsen och styrelsen att vi inte kommer att ändra äktenskapssynen, utan att vi ser äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna, säger Daniel Alm.
– Sedan märker man nyansskillnader i församlingarna i hur man hanterar frågor om dop och medlemskap.
En av frågorna som pastorerna har fått svara på, är huruvida det finns ett gemensamt förhållningssätt i församlingsledningen i att hantera frågor om homosexualitet. Här svarar en tredjedel att man enats om en gemensam hållning även om man inte är hundraprocentigt eniga.
Något fler – 35,8 procent – säger att de har en gemensam hållning. 26,6 procent vet inte, då man inte har hanterat frågan. Ett fåtal konstaterar att det finns olika syn i ledningen.
Pingstpastorerna är överens om att alla är välkomna till kyrkorna för att till exempel besöka en gudstjänst.
Det är alltså endast 109 pastorer som svarat på enkäten och det bör noteras att det i landet finns drygt 440 församlingar.
Bland de svarande har 22 procent uppgett att deras församlingar öppnat upp medlemskapet för personer som lever ut homosexualitet; det handlar således om ett tjugotal församlingar. Pingstledare Daniel Alm menar att uppgifterna inte är särskilt dramatiska.
– Den förskjutning som har skett, handlar om var lärjungaprocessen ska ske, i eller utanför församlingsgemenskapen. Det är detta som också fått betydelse för hur vi ser på till exempel samboskap, säger Daniel Alm.
36 procent uppger att de inte skulle döpa eller välkomna som medlemmar människor med utlevd homosexualitet. 20 procent uppger att man skulle döpa men att det skulle bli problematiskt med medlemskap. 20 procent svarar att man skulle föra samtal med personen i fråga, och 36 procent säger att man inte vet hur situationen skulle hanteras.
78 procent i enkäten svarar att människor som lever i homosexuella relationer inte kan ha en position som ledare i församlingen. Bland resterande svarande anser 11 procent att man kan vara ledare, medan övriga inte vet eller säger att det beror på vilken typ av ledarskap det handlar om.
Det är också tydligt att pingstpastorernas synsätt beror på den enskildes hållning till sin läggning. En majoritet (86 procent) menar att synen på gemenskap, dop och ledarskap förändras, baserat på huruvida en person väljer att leva ut eller inte leva ut sin homosexualitet.
På frågan hur man tror att framtidens pingstförsamlingar kommer att förhålla sig till homosexualitet, svarar hälften: ”Pragmatiskt och ännu bättre på att bemöta dessa människor med kärlek.” 12 procent tror att pingst kommer att ha ett mer liberalt synsätt.
Daniel Alm konstaterar att församlingarna rört sig från en strikt klassisk till en mer pragmatisk syn på hur man bemöter homosexuella. I teologin är man fortsatt tydlig med en biblisk hållning; däremot finns en variation i det praktiska förhållningssättet.
– Församlingarna undervisar om äktenskapet som något som handlar om en man och en kvinna. När det kommer människor med en annan bakgrund och kommer till tro, så får processen pågå i församlingen, säger han.
– Det som är kalibrerande är äktenskapssynen. Man tillämpar dop och medlemskap på olika sätt, men vi accepterar inte att man viker av i förkunnelse. När man byter både förkunnelse och praxis blir det problem. I de andra frågorna kommer vi att leva med ett pågående samtal.
– Jag är glad att vi kan processa de här frågorna på ett bra sätt. Vi vill vara trogna texterna och trogna evangeliets anda. Vår drivkraft är att vinna och ta hand om människor, säger Daniel Alm.