Peder Teglund, pastor i Borås kristna center:
 – Jag har stor respekt för Ulf och Birgitta och önskar dem all välsignelse och vägledning på den väg de nu går. Naturligtvis finns det många frågor och reaktioner som tyvärr ibland leder till uttalanden som inte alltid är så genomtänkta. Jag vill uppmana till förbön både för Ulf och Birgitta och för Livets Ord.
– Det är viktigt för var och en av oss att vara trogna den väg och den kallelse som Gud leder oss att gå. Som pastor i Borås kristna center kan jag bara säga att vi går vidare och fortsätter på den väg som vi hittills gått på, som är att vara en evangelisk, karismatisk församling.

Marie Willermark, ledare för Frälsningsarmén i Sverige – Lettland, säger att hon blev förvånad över beskedet att Ulf och Birgitta Ekman vill bli katoliker.
Hon reflekterar över att paret går från en väldigt utåtriktad kyrka, till en kyrka som i och för sig är utåtriktad, men där "tjänsten och tillbedjan utgår från och i kyrkan, snarare än från att Kristus kommer till världen där människorna finns".
– En intressant tanke är också detta att vår strävan efter Guds väsen oftast är en längtan till det vi upplever som det ursprungliga, den första apostoliska gemenskapen. Då kanske den arameiska kyrkan, eller den ortodoxa, skulle kunna ses som ännu mer ursprunglig än den katolska.
Marie Willermark säger att hon kan förstå att man dras till den katolska gemenskapen, "som är mycket varm och tydlig", och att man dessutom måste respektera människors enskilda val.
– Det kristna livet grundar sig ju på vår personliga erfarenhet, och vi gör val utifrån hur vi uppfattat att Gud kallat oss och leder oss.
Marie Willermark förstår att människor inom Livets ord kan genomgå en andlig kris nu.
– Jag skulle väl ta det ganska hårt om Frälsningsarméns general blev katolik. Det skulle jag nog känna som ett svek, säger hon, samtidigt som hon tror att detta kan vara en möjlighet för Livets ord att utveckla ett nytt ledarskap.
– Det är trots allt inte "Ulf Ekmans kyrka", utan en del av vad den Helige Ande skapar här på jorden. Det slags samtal och rannsakningar som sker inom kristenheten just nu, menar Marie Willermark, är inte enbart av ondo.
– Det är hälsosamt att få fart på diskussionen ibland, och detta är trots allt ingen skandal av något slag, bara en förvånande utveckling.
– Nu förs dessa samtal även utanför kyrkorna. Och att Sverige pratar om kristen tro kan aldrig vara fel.

Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, ser en problematik med att Ulf Ekman går in i Katolska kyrkan i sin strävan efter kristen enhet.
Samtidigt uttrycker han respekt för Ulf och Birgitta Ekmans personer och gärningar.
"Ulf Ekman är, alla kontroverser längst vägen till trots, den tveklöst mest dynamiske och inflytelserike kristne ledaren vi haft i Sverige under det senaste halvseklet", skriver Stefan Gustavsson, som inte anser att paret Ekmans besked kom som någon överraskning.
Han redogör sedan för en rad frågor där de evangeliska delar syn med katolikerna, både i så kallade moralfrågor och grundläggande trosfrågor, men framhäver även skillnaderna:
"Det gäller frälsningsfrågan där vi inte är överens om betydelsen av rättfärdiggörelse genom tro, det gäller auktoritetsfrågan där vi inte är överens om förhållandet mellan Skrift och tradition och det gäller kyrkosynen där vi inte är överens om att Kristi kropp har en synlig organisatorisk struktur som leds från Rom, för att nämna några av de viktigaste frågorna. Dessa i sin tur leder till olika synsätt i frågor som rör Maria, helgonen, skärselden, sakramenten m.m.".
Ulf Ekman säger själv i olika intervjuer att han ser Katolska kyrkans som "moder till alla kyrkor", och att hans strävan efter kristen enhet lett honom att ta steget till Katolska kyrkan.
Detta ser Stefan Gustavsson som motsägelsefullt.
"Katolska kyrkans anspråk på att vara det synliga uttrycket för Kristi kropp är allt sedan delningen mellan ortodoxt och katolskt år 1054 just en av orsakerna till splittring – och fortsätter att vara det", skriver han.
Även ur församlingens synpunkt är pastorsparets övergång till Katolska kyrkan svårhanterlig, menar han, hur grundat i en personlig övertygelse vägvalet än är.
"Men eftersom det valet innebär ett bejakande av den katolska läran så innehåller det valet ofrånkomligen en inbyggd kritik från den tidigare oomstridde ledaren mot delar av den rörelse han själv byggt upp. Man ska nog inte underskatta den smärta och vilsenhet som detta skapar hos många människor idag".

Karin Wiborn, baptistpastor och generalsekreterare för Sveriges kristna råd:
– Min första reaktion på beskedet är en undran om vad det betyder för Livets ord och dess medlemmar. Där gissar jag att Ekmans beslut kommer att påverka på så väl kort som lång sikt. I övrigt har jag svårt att utan närmare analys säga hur detta påverkar kristenheten i allmänhet. Vid första anblicken tror jag inte det påverkar nämnvärt utanför Livets ords krets, men jag kan ha fel.

Sten-Gunnar Hedin:
– Min första tanke var nog: "Var man har sin väg att gå ...". Det andra var en nog en suck av förbön: "Gud välsigne Birgitta och Ulf i deras fortsatta vandring". Jag har befunnit mig utomlands sedan de meddelade sitt beslut och jag har inte kunnat följa den fortsatta mediabevakningen. Men jag kan mycket väl förstå om det väcker förvåning och rent av oro eller vrede hos några. Som kyrkoledare, vilket man måste betrakta Ulf som, har det alldeles säkert varit både djup eftertanke och vånda innan de tog beslutet. Varför de gör det kan jag inte riktigt redogöra för, av skäl jag nämnt, men det skulle inte förvåna mig om det har att göra med förhållandet skapelseordning/naturrätt kontra det som präglar vår civilisation och, tyvärr, väldigt ofta övrig västerländsk kristendom, nämligen rättspositivismen.

Andreas Bergmann är kyrkoherde i katolska kyrkans församling i Uppsala, S:t Lars. Han säger till P4 Uppland att han för ungefär ett år sedan fick reda på att Ulf och Birgitta Ekman ville påbörja vägen till en upptagning i Katolska kyrkan.
– För över ett år sedan hade paret Ekman kontaktat stiftsledingen, biskopen, och bett om att påbörja en upptagningsprocess, och i det sambandet blev jag informerad om att det var på gång, säger han.
Även om jesuitpater Andreas Bergmann inte har fått några negativa reaktioner från församlingen, konstaterar han att det finns medvetenhet om Ulf Ekmans tidigare kritik mot Katolska kyrkan.
– Man får nog utgå från att inte alla är glada för hans steg, också från den katolska sidan. Det finns nog öppna sår också hos oss, säger han, samtidigt som han konstaterar att Ulf Ekman i sina uttalanden de senaste åren tydligt närmat sig Katolska kyrkan.
Några ytterligare avhopp från Livets ord räknar kyrkoherden dock inte med.
– Detta är ett personligt steg av Ulf Ekman. Det är varken ett "hostile take-over" från Katolska kyrkans sida, och inte heller är det ett tecken på en ny ekumenisk vår mellan Livets ord och Katolska kyrkan, säger han till P4 Uppland.
– Livets ord och Katolska kyrkan ligger på två olika sidor av ån i Uppsala, och så ska det vara.

Åke Carlson, pastor i Livets ord i Göteborg:
– Efter att ha läst en hel del av Ulf Ekmans artiklar i Keryx och hört en del saker som också framskymtat i förkunnelsen, blev jag inte så överraskad när beskedet kom.
– Det han säger i det här läget är att det finns en karismatisk sida av det, alltså han förklarar att han blir ledd av Gud nu, på samma sätt som han har blivit det förut. Det får man ju förtroende för. Sedan finns det många frågor kvar naturligtvis. Det är rent teologiska frågor, där evangelisk kristendom skiljer sig från katolsk kristendom.

Per-Åke Eliasson, huvudpastor i Kristet center Örebro:
– Min reaktion är sorg, bedrövelse och vånda. Jag lever i bön med en vånda över vad det här beslutet kommer att medföra för många människor. Även om man betonar att det är ett personligt steg, kan det omöjligt vara ett beslut utan stora följdeffekter för väldigt många människor.
– Jag har ju vetat att Ulf Ekman har levt med frågeställningar kring Katolska kyrkan i många år, men jag har under åren inte fått signaler om att det skulle landa i det här beslutet. När vi har berört frågor av typ "vad är skäl och motiv, vart kommer det här att sluta?" har signalen hela tiden varit att det handlar om att riva ner fördomar och skapa förutsättningar för enhet. Jag blev inte chockad och inte förvånad.

Eva Janzon
Arash Asadi
redaktionen@varldenidag.se