Rügens klippor

När dag två lider mot sitt slut utbrister Jonathan efter en stunds tystnad: "Det är tur att man aldrig tröttnar på att åka tåg!" Med 27 dagar kvar av resan kan man förmoda att han kommer få äta upp dessa mindre väl utvalda ord. Han har ändå en poäng; att åka tåg i Tyskland är även för den oerfarne en angenäm och rofylld upplevelse. Tågsystemet fungerar utmärkt, förbindelserna är goda, sätena är bekväma (att det ej går att fälla bak sätena förgrymmar oss dock) och förutom det har man ett ständigt skiftande landskap utanför fönstret. Längs med vissa sträckor kan man se ett stort antal raserande torn och förfallna byggnader som bara skriker efter ett utförligt restaureringsarbete. Troligen är detta efterdyningar från andra världskriget och det forna DDR som vi just nu befinner oss i. Däremot spelas varje gång man rullar in mot en ny station en sprudlande lättsam trudelutt upp i högtalarna, som taget ur introt till ett barnprogram med namnet "Pelle och pendeltåget", eller något i den stilen Efter att sovit som två nedklubbade sälar tog vi oss tack vare två öronskärande väckarklockor trots allt upp på tisdagmorgonen i Lübeck. När vi ätit frukost tog vi tåget från Lübeck till Sassnitz på Rügen, Tysklands största ö och en populär semesterområde för bland annat sol- och badintresserade. Denna beskrivning gör dock inte närmelsevis rättvisa för denna ö som utan tvekan måste vara en av världens mest unika. Vi besökte nationalparken Jasmunde på öns norra del som bjöd på en naturupplevelse av för oss sällan skådat slag. En enorm och välbehållen bokskog beklär marken i nationalparken som direkt förde våra tankar till diverse fantasyböcker och filmer vars magiska världar man tidigare bara drömt om att träda in i. Vandrar man till skogens kant som vetter mot havet ska man vara försiktigt så att man inte går för långt; man finner sig nämligen stående på fullständigt vertikala klippor vars fallhöjd ner till den avlägsna stranden är på sina platser över hundra meter. Dessa klippor är vad som utmärker Rügen och gör det till ett av världens underverk. Klipporna är kritvita och består av kalksten, precis sådan som tavelkritorna för griffeltavlor är gjorda av. Det är dock inte förrän man tagit sig ner till stranden via en av de tre trappnedgångar på nationalparkens cirka 10 kilometer långa kustremsa – varför man ska vara beredd på en lång vandring på den svårframkomliga stranden om man ska ta sig mellan två trappor – som man riktigt förstår klippornas omfattning och storlek, som sträcker sig kilometer efter kilometer och ger ett utmärkt panorama för den fotointresserade. Om man ska vandra längs Jasmundes flinta- och kalkstensstrand rekommenderar vi att man har ett par slittåliga skor eller sandaler, bra kondition, mycket tid, och ett öga för att ta natursköna bilder, varav de tre sista saknade vi mer eller mindre helt. Vi har en svag aning om att det sätt vi utforskade Rügen på kommer att karaktärisera större delen av vår resa. Att i marschtakt passera världens underverk kan förmodligen inte beskrivas som annat än en allvarlig hädelse med ett hemskt straff som följd. Oavsett hur hastiga besöken till dem blir kommer vi att njuta av och uppskatta varje sekund i deras skugga! /Jonathan & Marcus