Intresseorganisationen RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) berättade i höstas på sin webbplats att man fått i uppdrag av Utrikesdepartementet att hjälpa till att ta fram ett material för policydialog kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Men i själva verket var det RFSU som 2008 kom in med en ansökan till Utrikesdepartementet om finansiering för att ta fram Dialog för förändring. I sin ansökan hänvisar man till att SRHR-frågorna prioriteras i regeringens budgetproposition. Ansökan beviljades och UD finansierade RFSU:s arbete med drygt en miljon kronor.
I dag används policydialogen av svenska ambassader och bland Sida:s personal runt om i världen. Sverige är ett av de första länderna i världen som på detta sätt vill utbilda andra länder utifrån det egna landets syn på exempelvis abort, preventivmedel och hbt-frågor. I det drygt 50-sidiga materialet, som finns att ladda ner på regeringskansliets hemSida, kan man bland annat läsa: "Sveriges ståndpunkt och huvudbudskap: Tillgång till säker och laglig abort ryms inom ramen för de mänskliga rättigheterna, är viktig för att stävja mödradödligheten och är ett led mot att uppfylla rätten till hälsa."
– Varken FN eller Europarådet har fastslagit att abort är en mänsklig rättighet, säger Johan Lundell, generalsekreterare för Ja till livet.
Han tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen vänder sig till Sveriges största lobbyorganisation för att ta fram ett sådant här material och jämför det med att låta Volvo utforma Sveriges hållning i fordonsfrågor.
– RFSU, som också tillverkar kondomer och andra sexrelaterade produkter, har mycket ekonomiskt att vinna på detta. RFSU är också i ett europeiskt perspektiv oerhört radikala. Jag upplever inte dialogmaterialet som representativt för svensk sexualpolitik och det bygger heller inte på information och forskning, anser han.
Att en intresseorganisation får en avgörande roll i att utforma vad Sverige ska kommunicera internationellt är också Roland Poirier Martinsson mycket kritisk till.
– Man abdikerar i rollen att ens försöka vara seriösa. Tanken när det gäller den här sortens material är att man ska eftersträva neutralitet. Här är regeringen inte ens intresserade av att ge sken av neutralitet. Tänk om man gett det här uppdraget till en annan fristående grupp, såsom jesuiterna, antagligen hade vi sett en och annan upprörd reaktion på diverse kultur- och ledarsidor då. Men nu uteblir alla reaktioner.
Han menar även att det riskerar att bli en sorts kulturimperialism när man försöker säga till andra länder vad man bör tycka i moraliska frågor när det gäller till exempel biståndsfrågor.
– Staten ska inte vara en propagandamaskin. Det finns internationella ramar för hur biståndet ska fördelas, dessa ska vi givetvis följa men vi bör inte gå utanför dessa och försöka påverka i frågor som är kontroversiella även på hemmaplan.
Biståndsminister Gunilla Carlsson säger till Världen idag i ett skriftligt svar att området "är komplext", men att hon inte ser några problem med att låta RFSU ta fram materialet.
– Regeringen ansvarar för framtagande av policyer och strategier på prioriterade områden. Dessa tas alltid fram genom breda konsultationsprocesser med Sida och intressenter och andra berörda aktörer som civilsamhällesorganisationer, forskare och näringslivet.
– Det finns en samsyn i Sverige vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som går över partigränser. Detta beror på att vi har mycket god erfarenhet av det arbetet som görs nationellt och v dess resultat, exempelvis Sveriges låga barnadödlighet och mödradödlighet, säger hon.
Sida:s personal ska kommunicera den svenska hållningen i sexualpolitiska frågor till de länder Sverige ger bistånd. Och biståndsministern öppnar för att länder som inte följer riktlinjerna kan förlora sitt ekonomiska stöd.
I en intervju med magasinet QX i samband med att dialogmaterialet kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter lanserades i höstas, fick Gunilla Carlsson frågan om det kan bli aktuellt att "Sverige drar in biståndet till länder som exempelvis diskriminerar hbt-personer, att biståndet villkoras?" Hennes svar var jakande, att detta är något som regeringen överväger. Men när Världen idag ber henne utveckla vad det är för saker som kan göra att ett land förlorar eller tappar delar av sitt bistånd, är svaret flytande.
Finns det andra områden där biståndet kan påverkas än gällande dessa frågor?
– Rättighetsperspektivet är en grundbult i regeringens utvecklingspolitik. Det är både ett utrikespolitiskt mål och ett medel för att uppnå utveckling, stabilitet och fred. Regeringen ser allvarligt på kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som är universella och gäller för alla människor utan åtskillnad, oavsett land, kultur eller specifik situation, säger Gunilla Carlsson.
Hans Abrahamsson är lektor vid institutionen för globala studier på Göteborgs universitet, han arbetar med freds- och utvecklingsfrågor och har följt biståndspolitiken i många år och är tveksam till att villkora det ekonomiska stödet.
– När Bushadministrationen villkorade sitt bistånd till Afrika i en neokonservativ anda utifrån synen på till exempel abort och kondomer, talades det med rätta om en skandal. Även om nu Gunilla Carlsson vill göra det omvända, i vad som kan uppfattas som ett positivt villkorande, är det lika fullt olyckligt. Det kan låta bra, men vi bör vara försiktiga med att överföra vår tolkning av mänskliga rättigheter och vår etiska och moraliska värdegrund på helt andra kulturer och samhällen, menar han.
Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se