”Min hypotes är att starka idéer kan infektera människor och ge upphov till en epidemisk spridning på samma sätt som virus”, skriver Fredrik Svenaeus, forskare och professor vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola, i en text på sajten Kvartal.
Diagnosen könsdysfori saknar inte biologiskt underlag när den verkligen föreligger, men däremot behöver man titta på trender i det omgivande samhället för att förstå den extrema ökningen av unga som söker vård för könsdysfori, menar han.
”I könsdysforins fall spelar också andra närliggande kategorier som ’trans’ eller ’queer’ in för hur unga människor utvecklar tankar och känslor om den egna identiteten i den populärkultur som omger dem”, skriver Svenaeus.
Han menar att det avgörande för att en psykiatrisk diagnos ska bli epidemisk är att forskarnas teorier läcker ut i populärkulturen och ”infekterar vanligt folks tänkande och föreställningar”.
När begrepp som ”heteronormativ”, ”transperson” och ”icke-binär” blir populariserade får det effekter.
”Hbtq-rörelsen har inte bara lett till större frihet vad gäller toleransen för våra olika begär, den har också gjort kön och sexualitet till viktigare delar av den mänskliga identiteten än någonsin”, skriver han.
En positiv konsekvens är att de som verkligen har könsdysfori kan få hjälp, menar Svenaeus men poängterar att på minuskontot finns en oförmåga i hälso- och sjukvården att hantera den typ av epidemisk utveckling som könsdysfori är ett exempel på.
”Frågan är om de läkare och psykologer som arbetar med könsutredningar är medvetna om hur stark effekt de queera teorierna och idealen har för de patienter som de möter”, frågar han sig.
”Queerteoretiker framställer ofta ett fritt vandrande över könsgränserna som ett politiskt ideal – eftersom vi på så vis gör motstånd mot den patriarkala könsmaktsordningen – vilket får inte bara ungdomar utan också en hel del hälso- och sjukvårdspersonal att tro att de är delar av ett feministiskt frigörelseprojekt”, skriver Erik Svenaeus i Kvartal.