Det var i måndags som Polens justitieminister Zbigniew Ziobro bad familjeministeriet att se över hur landet kan frånträda Istanbulkonventionen, som landet ratificerade 2015.

Istanbulkonventionen, antagen inom ramen för Europarådet, syftar till att motverka våld mot kvinnor och flickor. Den uppmanar stater att genom lagar och andra åtgärder förebygga och förhindra våld mot kvinnor, liksom att skydda kvinnor som utsatts för våld, bland annat i form av våldtäkt, tvångsäktenskap, tvångssterilisering, könsstympning och påtvingade aborter.

Men konventionstexten innehåller också delar som ses som mer ideologiskt inriktade, vilket är det som flera konservativa regeringar i östra Europa vänt sig emot.

Det handlar framför allt om att man i förordet definierar ”genus” som ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”. Vidare vänder man sig emot passusen om att staterna ”när det är lämpligt” ska ta fram utbildningsmaterial för barn, bland annat om ”icke-stereotypa könsroller”, sa Polens justitieminister Zbigniew Ziobro när han förra helgen kungjorde att landet ska försöka att lämna konventionen.

Flera länder har undertecknat konventionen men inte ratificerat den, vilket innebär att den inte blivit juridiskt bindande än. Till dessa hör Armenien, Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Lettland, Litauen, Liechtenstein, Moldavien, Ukraina och Storbritannien, enligt Euronews.

Den bulgariska författningsdomstolen slog 2018 fast att Istanbulkonventionen stred mot landets grundlag. Bland annat, skriver Balkan Insight, anförde domstolen att konventionens definition av genus som en social konstruktion ”relativiserar gränsen mellan de två könen” och därmed riskerar att försvåra kampen mot våld mot kvinnor.

För bara någon vecka sedan kom nyheten att Turkiet även överväger att dra sig ur konventionen, som man ratificerade 2012. Ryssland och Azerjajdjan är medlem av Europarådet, men har aldrig undertecknat konventionen.

Även EU undertecknade konventionen, 2017. Nu finns en rörelse som protesterar mot att EU ska ratificera dokumentet, vilket skulle påverka även de länder som inte anslutit sig.

Bortsett från definitionen av genus, vänder sig dessa kritiker mot att våld mot kvinnor i konventionstexten förklaras som ”ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män”.