Plusarkiv: Kultur: En promenad i Paris katakomber

En promenad i Paris katakomberMånga känner till katakomberna i Rom, de kristna och judiska underjordiska begravningsplatserna. Men även Paris har sina katakomber. De är betydligt yngre men innehåller fler skelett än de romerska.

Katakomberna byggdes av den enkla anledningen att Paris kyrkogårdar svämmade över av lik. Staden växte, folk levde och dog, och då skulle de begravas i vigd jord – på kyrkogårdar. Men där blev det alltmer ont om plats. Detta medförde med tiden sanitära problem med sjukdomar och dålig lukt som följd.
Vad skulle man göra? Jo, under århundraden hade man haft underjordiska stenbrott under Paris. Redan romarna bröt kalksten här. Det hade med tiden gett upphov till närmare 30 mil underjordiska tunnlar. En del av dessa tunnlar hade underminerat marken och hus rasade ihop ovan jord. En myndighet hade skapats som skulle se över tunnelsystemet och förhindra att marken kollapsade.
När man i slutet på 1700-talet behövde lösa "överbefolkningen" på kyrkogårdarna så beslöt man att flytta sex miljoner skelett till stadens tunnlar. Sex miljoner i Paris, att jämföra med endast två miljoner i Rom.

Under nattliga företag med kyrkliga riter började skeletten transporteras ned i tunnlarna. Detta pågick under flera årtionden. Men man la dem inte bara på hög eller i vissa kamrar, utan man byggde upp väggar, pelare och andra formationer av de dödas ben och skallar.
Paris katakomber blev snart utflyktsmål för fattiga och rika. Under andra världskriget användes katakomberna av den franska motståndsrörelsen. I dag kan man med en inträdesbiljett för åtta euro promenera i denna något makabra sevärdhet. Det börjar med dryga hundra trappsteg nedåt, och sedan blir det en cirka två kilometer lång promenad i de dödas sällskap. Det är lågt i tak och man får gå lite krökt. Det droppar från tunneltaket på vissa ställen och golvet blir lite geggigt och halt.
Där i långa rader – från golv till tak – ligger miljontals benknotor oerhört prydligt staplade. Man har använt dödskallar för att skapa mönster, som exempelvis ett hjärta. Sannerligen en mycket märklig och annorlunda kyrkogård men väl värd ett besök.

Mats Tunehag
mats.tunehag@varldenidag.se