Plusarkiv: Kultur: Dags att slopa schablonerna

Dags att slopa schablonernaHar den svenska journalistkåren en agenda för att misstänkliggöra och marginalisera kristet inflytande i samhället? I en nyutkommen bok resonerar sex skribenter, väl förtrogna med journalistikens villkor, om den många gånger schablonmässiga rapporteringen om kristen tro och praktik.

Artos & Norma bokförlag har sammanställt några insiktsfulla reflektioner om journalisters möte med religionens värld, när denna krockar med den sekulära världsbilden och det politiskt korrekta. Materialet tar sin utgångspunkt i hur media informerat om händelser inom svensk kristenhet de senaste 30 åren, men gör också historiska jämförelser med hur journalistiken tidigare behandlat religiösa fenomen som avviker från det man vant sig vid som normal kyrklighet.
När man får det redovisat för sig, som här i ett större perspektiv, förstår man, att det knappast ingår i journalistutbildningen att lära sig av tidigare misstag.

Boken är inte en kverulant litania över att kristna anser sig orättvist behandlade, snarare ett nyfiket sökande efter anledningen till att den religiösa sfären i allmänhet, och kristet liv och praktik i synnerhet, är en så pass okänd del av verkligheten för många journalister. När det gäller skildringen av kristna-mot-strömmen-grupper kan osäkerheten vara förståelig, eftersom kristna ledare själva gör återkommande felbedömningar av dessa rörelser. Men det finns tydligen också en agenda för att marginalisera och misstänkliggöra det kristna inflytandet i samhälle. I så fall: varför?
Författarna Kerstin Elworth, Anette Novak, Dag Sandahl, Nils-Eije Stävare,Yvonne Marie Werner och Susanne Wigorts Yngvesson är alla väl förtrogna med journalistikens villkor. Var och en har närmat sig frågan utifrån mer eller mindre egna erfarenheter av att vara föremål för pressens intresse. I det första kapitlet diskuterar Susanne Wigorts Yngvesson bokens innehåll utifrån journalisternas makt över den ideologiska dagordningen och framhåller mångfaldens perspektiv.

För övrigt tar boken upp konkreta exempel på hur vissa rörelser och andliga ledare behandlats i media: klosterordnar, Opus dei, Pingströrelsen, Livets ord, Åke Green och Knutbyförsamlingen. Man kan utläsa två tendenser i den mediala värderingen av dessa företeelser, dels fascination inför det exotiska, dels en fruktan för att religiösa övertygelser ska få inflytande i den politiska sfären. Speciellt under de senaste åren märks en tydlig agenda att tränga tillbaka kristna värderingar och praktik från det offentliga rummet. När journalister är ute i det ärendet verkar alla hämningar släppa och allt blir tillåtet. Då kan till exempel en minister som Morgan Johansson kalla religionens avtryck i den politiska debatten för "ett bakslag för vetenskap och förnuftstro" och därmed framställa troende människor som oförnuftiga och vetenskapsfientliga!
Boken belyser också ett aktuellt fenomen i det att journalisterna i missriktad iver att frigöra sig från kristenhetens tolkningsföreträde i religiösa frågor, väljer en överdrivet kritisk hållning till just kristna värderingar. Samtidigt idealiserar man, för svenska förhållanden, exotiska religioner. Anette Novak menar att detta är ett resultat av att vi ännu inte anpassat oss till ett mer pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. Därför går medierna hårdare åt kristna företeelser än exempelvis muslimska och buddhistiska utan att man nödvändigtvis behöver tolka det som uttryck för "kristofobi". Hon avslutar med en förhoppning om att journalistiken "i stället för att förmedla schabloner, förutfattade meningar och rena fördomar, kan bidra till ett samhälle präglat av medmänsklighet och tolerans".

Det material som boken tar upp till kritisk granskning borde verkligen ge anledning till eftertanke och självrannsakan, inte minst för dem som sysslar med utbildning av medieaktörer alla kategorier. Varför inte uppmuntra till en mer nyfiken och sökande journalistik om hur trosfrågor och andliga erfarenheter fungerar som meningsskapande innehåll och motivation för ansvarstagande både i det privata och i det offentliga rummet?
Förhållandet mellan media och kyrkan kommer nog fortsatt att vara ett konfliktområde. Båda lever, vilket framhålls inledningsvis i boken, i en slags symbios där man försöker utnyttja varandra. Från kyrkligt håll har man inte så sällan köpt sig utrymme i pressen till ett billigt pris för att göra Gud en tjänst. Men, för att citera den lutherske prästen Gunnar Weman från en debatt om kyrklig reklam: "Att göra reklam för Gud är som att lägga ett knallpulver på atombomben!"

Sven Nilsson