Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

Birgitta Hedman-Lindgren, informatör på SIS och redaktör för boken Ängel, skriven av institutionsplacerade ungdomar. Foto: Erik Lundström

Placerade ungdomar skriver i ny bok

GÖTEBORG Det finns en stor bitterhet och ett förakt för vuxenvärlden. Därför behöver vuxna visa att det faktiskt finns någon som bryr sig. Det säger Birgitta Hedman-Lindgren redaktör för boken Ängel, skriven av institutionsplacerade ungdomar.

Nyheter · Publicerad 00:00, 2 nov 2011

För sjunde året i rad ger Statens institutionsstyrelse ut en antologi där tvångsomhändertagna  ung­domars egna berättelser står i fokus. I år heter den "Ängel" och intresset för att bidra är stort hos både pojkar och flickor. I år kom inte mindre än 93 bidrag in.
– Oftast är det vi vuxna som styr samtalen med ungdomarna. Det här är en chans för dem att tala helt fritt och berätta det som de själva vill. Med sina egna ord oredigerat, säger Birgitta Hedman-Lindgren, informatör på myndigheten och redaktör för boken.

Texterna skiljer sig åt i både form och innehåll, men en röd tråd genom berättelserna är längtan. Det är längtan efter familjen och kompisar, längtan efter den man är kär i, längtan efter ett annat liv eller längtan efter att få ställa till rätta. Men berättelserna innehåller också starka känslor av besvikelse efter svek från vuxenvärlden.
– Det är nedslående att ta del av ungdomarnas karriärer genom vårdsverige. De har inget förtroende för socialtjänsten eller olika kontaktpersoner i vården. Det är ganska desillusionerade ungdomar, trots att de är så unga, säger hon.

Trots att Birgitta Hedman-Lindgren arbetat många år med flera liknade böcker, blir hon ändå varje gång väldigt ledsen.
– Man blir alltid förvånad över hur ungdomar kan ha det i Sverige i dag.
Det slår mig varje gång att det finns så mycket kärlek till mammor i böckerna.
– Man inser att man behandlat mamma väldigt illa, men man är tacksam över att hon finns. Det är rörande, säger hon.
Birgitta Hedman-Lind­gren menar att en viktig del i mötet med dessa barn är att någon ska orka ta ansvar för de här ungdomarna hela vägen.
– Vuxna måste vara engagerade och orka stå pall. Personalomsättningen i branschen måste bli mindre. Ungdomarna har inte någon som bryr sig och har man från början inga föräldrar som engagerar sig, då blir man väldigt övergiven, säger hon.

Ungdomarna uppskattar själva boken mycket. Några av ungdomarna finns i SIS-verksamhet sedan flera år, och återkommer år efter år i böckerna. Författarna är lättrekryterade.
– Många skriver flera bidrag, så då får vi välja ut. Det är en väldig stolthet när boken kommer ut varje år, säger hon.

Erik Lundström
erik.lundstrom@varldenidag.se

Franska varor bojkottas i flera arabländer

Frankrike. I flera länder i Mellanöstern uppmanas det nu till bojkott av franska varor. Detta efter att... måndag 26/10 15:46

17-åriga Signe levde utan skärmar under sex månader

Fasta. Det tillhör inte vanligheterna att en 17-åring väljer att leva skärmfritt. Men för Signe Strålin...

Varför tro på uppståndelsen?

Mot väggen De första kristna hävdade att de mött Jesus uppstånden. Varför ska vi ta det påståendet på allvar?...