Per-Erik blev egen företagare - mot alla odds

Efter en allvarlig olycka förlorade Per-Erik Karlsson rörelseförmågan i sin vänstra arm. Försäkringskassan föreslog att han som 26-åring skulle bli förtidspensionär.
Men Per-Erik stod på sig och bekostade delvis själv en ombyggnation av en skogsmaskin och har nu varit framgångsrik företagare i nästan 18 år. Försäkringskassan tyckte att han skulle bli förtidspensionärPer-Erik Carlsson har så länge han kan minnas varit intresserad av maskiner och traktorer. Redan som ung startade han en egen firma som grävmaskinist och började bygga upp sitt företag framgångsrikt.
Men när han endast var 26 år gammal var han med om en mycket dramatisk olycka. Han hjälpte till med höpressningen på granngården när han fastnade med kläderna och vänstra armen i traktorns kraft-överföring på baksidan av fordonet.
26-åringen blev allvarligt skadad.
- Allt gick så fort, alla kläder slets av mig och jag satt helt fastskruvad på baksidan av traktorn, minns Per-Erik den uppskakande händelsen.

Nacken, axeln och halsen skadades mest allvarligt, men det visades sig snart att han hade haft änglavakt. Per-Erik Karlsson, som endast var en hårsmån från döden, beskriver själv dramatiken kring olyckshändelsen.
- Kroppspulsådern vid halsen låg helt frilagd - men var helt oskadad, tillägger han.
Det går rysningar när man tänker på den ömtåliga blodådern alldeles i närheten av traktorns robusta kraftöverföring.
- Min första tanke när olyckan hände var: nej, det här får inte hända mamma - och inte heller min fru.
Att tanken så blixtsnabbt gick till mamma Märta har sin förklaring. När Per-Erik endast var liten pojke förlorade hans mamma sin make - Per-Eriks pappa - i en olycka när han satt i en hjullastare.
En tår glimmar till i Per-Eriks ögonvrå när han rekapitulerar händelseförloppet.
Det blev ilfart för Per-Erik med ambulans till Karlstad, där läkarna på sjukhuset konstaterade att tummen slitits av och att flera andra fingrar var illa medfarna. Eftersom nerverna i nacken och axeln skadats allvarligt, transporterades Per-Erik Karlsson så småningom vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Där försökte man rädda vänsterarmen genom att använda fungerande nervbanor från benet. Men läkaringreppet lyckades inte, och armen saknar än i dag både rörelseförmåga och känsel. Dessutom har han i dag ständig värk i den arm som i övrigt saknar känsel.
Trots dessa tuffa motgångar kände Per-Erik Karlsson ändå att han redan efter ett år ville börja jobba igen. Han hade sålt grävmaskinen och även lämnat ifrån sig kunderna till köparen, men funderade på att köra skogsmaskin i stället.
Han tog reda på att det skulle kosta 100 000 kronor att bygga om skogsmaskinen så att Per-Erik skulle kunna köra den med en hand. Han hoppades på att få hjälp från försäkringskassan med att bygga om skogsmaskinen.
Men när han framförde förslaget till handläggaren blev det nobben.
- Jag skulle inte få några pengar. Handläggaren på försäkringskassan ville istället göra mig till förtidspensionär, berättar han.
Men det var inget Per-Erik var intresserad av. Han stod på sig och när han letade vidare efter lösningar hittade han en person i Värmland som körde skogsmaskin just med en arm. Det visade sig att de hade samma handläggare på försäkringskassan.
- Handläggaren hävdade då att den andre personen var unik, men jag kontrade med att det då kanske fanns två unika personer i Värmland. Den regelrätta förhandlingen slutade med att försäkringskassan stod för halva beloppet, de andra 50 000 fick jag stå för själv, berättar Per-Erik Karlsson.

Han började med att köra en skotare, en liten mindre skogsmaskin som följer den avverkande skördaren i spåren. För drygt ett år sedan - för att få mer kontroll över sin situation och inte vara beroende av andra skogsmaskiner - gick Per-Erik Karlsson över till att själv köra skördare.
Den stora maskinen manövreras av en kontrollpanel som Per-Erik sköter med sin högra hand. Maskinen har också utrustats med några extra fotpedaler.
- Att köra maskinen kräver hela min uppmärksamhet, och det hjälper mig att inte tänka på värken, säger Per-Erik Karlsson.
Han beskriver hur sjukhuspersonalen ursprungligen ville att han skulle få tala med psykolog för att få hjälp att hantera värken, eftersom självmordsfrekvensen är högre bland dem som har sådan kraftig värk.
- Jag berättade att det inte är aktuellt för mig, eftersom jag är omgiven av en härlig familj och har så många goda vänner i min närhet. Min kristna tro är dessutom något som jag hela tiden hämtar styrka ifrån. Det gäller att övervinna det mörka och destruktiva, och istället medvetet välja den ljusa sidan, säger Per-Erik Karlsson och skiner upp i ansiktet.
I dag kluckar han skrattande åt handläggaren som ville göra honom till förtidspensionär.
- Han visste nog inte hur envis jag är, säger han och ler.