Han har spelat golf en del i livet, men gjorde ett uppehåll för ett tag sedan.
– Jag såg mig själv på film. Man har en inre bild att man ser ut som Tiger Woods och sedan inser man hur det ser ut i verkligheten, och det fanns inga likheter alls. Det var så stort glapp mellan min bild och verkligheten, det fanns ingen rytm, det såg ut som om jag aldrig sysslat med idrott.
Senare plockade han upp golfintresset igen och har börjat träna in en ny sving. Och på årets första runda slog han bollen 120 meter till flaggan på ett par 3-hål. Och den gick direkt i. Han hade med sig en vän som fungerade som markör, något som krävs för att en hole-in-one ska godkännas.
Tommy Lilja är glad över bedriften, men tycker inte att golf är särskilt avkopplande.
– Alla sa till mig att det är så skönt, men när man slår bollen in i skogen är det mest besvikelse och stress, säger han med ett skratt och tillägger:
– Men visst är det ett bra sätt att motionera hjärnan.
Långt viktigare än golfen är det missions- och hjälparbete som Tommy Lilja Ministries bedriver, bland annat i Asien.
– Vi är på plats vid foten till Himalaya, på gränsen mellan Indien och Nepal och borrar brunnar i onådda byar bland de fattigaste folken i världen.
De kallas för ”råttfångarfolket”, bland annat för att de måste äta råttor för att få mat, de finns allra längst ned på kaststegen och saknar pengar till att borra egna brunnar. Det leder bland annat till att barnen ibland tvingas dricka smutsigt vatten som riskerar att göra dem svårt sjuka, berättar Tommy Lilja.
– Att vi kan hjälpa dem är däremot något som ger mig avkoppling, att en ny brunn blir invigd och att barnen får dricka friskt vatten, säger han.
När brunnarna borrats startar man också nya församlingar i området och når människor med evangeliet. Och det är viktigare för Tommy Lilja än alla hole-in-ones i världen.