Palme-utredningen: Polis och justitiedepartement körde över åklagarna

Palme-utredningen: Polis och justitiedepartement körde över åklagarnaBåde juristkommissionen och granskningskommissionen konstaterade att åklagarna i Palmeutredningen motarbetades av polisen, trots att de som förundersökningsledare ska leda förundersökningen.

Polisen vägrade exempelvis att utföra provskjutningar av vapen vid FOA, samt att utreda förhållanden rörande Olof Palmes person. Åklagaren informerades inte heller om misstänktas alibin och fick endast slumpvis, eller inte alls, information om planerade rekonstruktioner, trots beskedet att åklagare skulle närvara.
Åklagarens begäran att husfasaderna vid Sveavägen skulle undersökas för att spåra eventuella märken kom aldrig till stånd. Polisen beslutade uttryckligen att viss information ur brottsutredningen inte skulle lämnas till åklagarna. Juristkommissionen nämner särskilt en promemoria angående de på Sveavägen upphittade kulorna.

Åklagarnas upprepade krav under hösten 1986 om att utredningen skulle kompletteras med inriktning på den så kallade Grandmannen följdes heller inte. Konfrontationer och förhör påbörjades först i slutet av november.
"I november/december förekom vid flera tillfällen att åklagarna, som de såg det, direkt undanhölls material av polisen", skriver Granskningskommissionen.
Även Juristkommis-sionen riktade stark kritik mot polisen för att den inte hade accepterat den rollfördelning lagen angav: "Vi kan inte se att ett handlande av Holmér och ledningsgruppen som låter sig beskriva såsom vi nu har gjort är förenligt med gällande rätts fördelning av ansvar och befogenheter mellan åklagare och polis, när åklagaren är förundersökningsledare."

Polisens självsvåldiga agerande, tillsammans med det stora antalet poliser som hade setts kring mordplatsen, ledde till omfattande spekulationer kring vad som doldes. Beslutsfattare som Kjell-Olof Feldt och Inga-Britt Ahlenius gav exempelvis i mitten av 1990-talet röst åt kritiken att polisers eventuella inblandning i mordet på statsminister Olof Palme inte utretts ordentligt. Redan Juristkommissionen framhöll att polisärendena skulle ägnas särskild uppmärksamhet av åklagarna. Personer som vittnade om att de sett poliser i närheten av mordplatsen, blev själva behandlade som misstänkta i utredningen.
Granskningskommissionen slog fast att det vid tiden för mordet fanns fog för viss misstro mot Stockholmspolisen och menade att det så kallade polisspåret inte utretts ordentligt. "Vi anser att de polismän som var aktuella borde ha gjorts till föremål för rutinmässiga kontroller..., samt att deras inbördes förhållanden - eventuella "nätverk" - borde ha utforskats..." Granskningskommissionen beskriver istället attityden som överslätande och ibland beskyddande: "Att denna attityd förekommer på åklagarnivå har förvånat oss, eftersom kollegial förståelse av det slaget är kontraproduktiv och genom åren har kommit att bidra till det klimat där `polisspårsdiskussionená; kunnat slå rot".

Ruben Agnarsson
ruben.agnarsson@varldenidag.se