Enligt den preliminära rapporten matchar berggrunden på botten de skador som man sett på Estonia, vilket resultaten från förstudien sommaren 2021 också visade. Bedömningen är alltså fortsatt att det är så de uppmärksammade hålen på skrovet uppstått.
– Det är rätt så tydligt att havsbotten följer skadorna i vrakets skrov, säger Jonas Bäckstrand, ställföreträdande generaldirektör för den svenska haverikommissionen, vid en pressträff i Tallinn i Estland.
Det här går inte i linje med vad som skrevs i den officiella haverirapport som Estland, Sverige och Finland presenterade 1997. Där står det att Estonia ligger på lerbotten.
”Fartyget vilar på ett skikt av mjuk lera på ett vattendjup av 85 m vid fören och 74 m vid aktern. Lerskiktets tjocklek varierar från 5 m, ungefär midskepps, till ca 15 m vid aktern och 25 m vid bogen. Under den mjuka leran består havsbottnen av fast moränlera”, står det i rapporten.
Någon berggrund nämns över huvud taget inte.
Den nya rapporten uppger, precis som den från 1997, att det funnits brister i bogvisiret. Den gamla haverikommissionens viktigaste slutsats var att fästena och låsen till Estonias bogvisir varit underdimensionerade. När bogvisiret lossnade ska stora mängder vatten ha forsat in på bildäck och fått fartyget att kantra.
De nya utredarna ser ingen anledning att ifrågasätta de huvudsakliga slutsatserna.
Överlevare, anhöriga och experter har dock frågat sig hur Estonia skulle kunna sjunka så snabbt om det inte fanns något utflöde för luften i det utrymme där vattnet strömmade in. Utan ett utflöde borde fartyget ha flutit som en kork, menar de.
Anders Erisson, som överlevde Estoniakatastrofen, vidhåller att den nya utredningen inte har kunnat besvara dessa frågor.
– Frågor som inte är besvarade är vad det var som var så hindrande när det gäller att ta upp de omkomna och varför fartyget sjönk så snabbt, säger han till Världen idag.
Både den svenska och den estniska nya haverikommissionen uppger vidare att Estonia inte var sjöduglig. En besiktning av bogpartiet gjordes aldrig och fartyget blev därmed felaktigt certifierat.
Inte heller detta går helt i linje med rapporten från 1997. Där står det att Estonia, vid avgången från Tallin, var ”sjövärdig och behörigen bemannad”.
”Det fanns inga anmärkningar från vare sig myndigheternas eller klassningssällskapens besiktningar. Fartyget var, enligt olika vittnen, väl underhållet”, stod det.
Det stod dock att inspektörerna inte hade besiktigat skrovet eller ”pannan”.
Jonas Bäckstrand menar nu att brister hade upptäckts om inspektionen gått rätt till.
– Ja det är troligt att det hade upptäckts, säger han.
Överlevaren Anders Erisson påpekar att det är första gången en myndighet säger att Estonia inte var sjövärdig. Han påpekar vidare att det fortfarande finns många frågetecken och att den nya kommissionen uppger att slutsatserna är preliminära.
– Det kan vara så att berg på botten orsakat hålen men inget sades om militärtransporterna eller de två oidentifierade fartyg som fanns i närheten av Estonia när hon förliste – med tanke på möjligheten till kollision, säger han.