Minnesplakaten har varit uppsatta i New York under flera veckor. De uppmanar till att aldrig glömma det som har skett. De pekar på de hjältar som ofrivilligt skapades när nära 3000 människor fick sätta livet till för tio år sedan. Parader, konserter och avtäckningar av utställningar har alla påmint om när terrorn tog ett gastkramande grepp om USA.
Men just nu har den vardagligt lättsamma stämningen på gatorna övergått i en alltmer spänd atmosfär. Samtal bryter spontant ut om vad som hände den där soliga sensommardagen för tio år sedan. Även om ingen direkt vill erkänna det är årsdagen ett känsligt kapitel. Upplevelsen är ännu inte läkt, utan en stark känsla av sårbarhet, oro och rädsla finns kvar och nu börjar undertryckta tankar komma till ytan.
– Jag har svårt att gå ner till Ground zero och återigen se att det inte finns några torn där. Och när jag hör många sirener på en gång, då är det som om jag får en hink vatten över mig, säger Annie Cordian från Brooklyn.
Likande berättelser hörs över hela New York. Tv-sändningarna har under den senaste veckan upptagits av reportage om människor som antingen förlorade någon den 11 september, eller som tog sig levande ur skraporna. Historierna är i många fall hjärtskärande. De familjer som förlorade en pappa har fått stort utrymme, med vinkeln hur vardagen fortsatt utan en fadersgestalt.
De allra senaste dagarna har tevesändningarna präglats av terrorhot. Enligt obekräftade uppgifter ska tre "arabiska" män ha planerat att placera en bilbomb antingen vid en tunnel eller en bro i New York city. Antalet poliser har mer än fördubblats, insatsstyrkan patrullerar de större tunnelbanestationerna och lastbilar stoppas vid vägkanten för kontroll. Detsamma gäller personer som reser runt i lokaltrafiken med stora väskor eller ryggsäckar. Staden New York tar helt enkelt inga risker.
– Jag tycker det är bra. Man vet ju varför polisen går igenom väskorna, det är inte för att vara elaka eller för att sätta dit någon, utan för att de vill förhindra att något hemskt händer, säger Rosa Fuentes som står i kö medan polisen vid Grand central station låter bombhundar söka genom bagage och tillhörigheter.
Men det är få som på allvar är oroliga för att ett attentat skulle äga rum på årsdagen. I stället satsas all kraft på att hedram de som omkom och trösta de efterlevande.
Utanför St Pauls chapel, mittemot Ground zero, är de svarta stängslen täckta av vita rosetter. Under hela förra veckan har församlingen delat ut sidenband som besökarna fått skriva ett budskap på och därefter knyta fast. Banden kommer att sitta kvar åtminstone månaden ut, och de som promenerar förbi saktar ner stegen betydligt.
– Det är fint. Det är gripande och jag har skrivit att jag tänker på dem, även om jag inte kände någon personligen, säger Sarah Smithers från Cardiff i Storbritannien.
Ruth Petersson
ruth.petersson@varldenidag.se
