År 2017 visste inte pingstförsamlingen i Knutby hur man skulle fortsätta och insåg att man behövde hjälp utifrån. Det var då Magnus Jonegård fick förfrågan om han kunde hjälpa till som församlingskonsult. Detta blev starten på en resa att hjälpa trasiga människor i Knutby att hitta ett nytt andligt hem.
Magnus Jonegård har annars också själv en spännande livsresa att berätta om. Mitt i livet upplevde han att Gud kallade honom att lämna en framgångsrik karriär inom IT-branschen och i stället utbilda sig till pastor. Han har därmed arbetat med ledarskapsfrågor inom både företag och församlingar.
I sin bok Att leda i karismatiska miljöer – strategi, organisation, kultur och andlig tillväxt beskriver han hur bibelsyn, värderingar och demokrati fungerar i kristna sammanhang och lyfter fram hur man kan hitta en balanserad ledarskapsstruktur.
Jonegård är tydlig med att framhålla att en sund karismatik för Guds rike framåt, men varnar samtidigt för avarter inom kristenheten.
– Att leda i karismatiska miljöer handlar om ett tjänande andligt ledarskap, där den helige Ande får leda oss så att vi själva kan leda andra på ett sunt sätt, poängterar han.
De sista kapitlen i boken behandlar ledarskap och teologi i församlingen i Knutby och hur den gled bort från de grundläggande kristna trosbekännelserna som de flesta kyrkor bekänner sig till.
Pingstförsamlingen i Knutby grundades 1921. Åsa Waldau kom till församlingen 1992. Ett informellt ledarskap utvecklades och en lydnadskultur skapades.
– Med Åsa kom lydnaden till Knutby. Med hennes vision såddes fröet till en ny ledarstyrd pastorshierarki, som resulterade i ett successivt maktskifte, säger han.
Gudsbilden förändrades och en hierarkisk struktur gjorde att oliktänkande kunde bestraffas, både fysiskt och psykiskt. Den innersta kretsen bestod av 13 personer och få kände till hur församlingen egentligen styrdes.
– Villoläror började komma in i församlingen. En del var hemliga. Den första villoläran var den om Kristi brud, säger Magnus Jonegård.
Åsa upplevde att hon var Kristi brud och ingick 1999 ett förbund med Jesus genom en hemlig ceremoni. Uppfattningar om Åsas relation med Jesus fanns kvar bland församlingens medlemmar fram till hösten 2016, då maktmissbruk och omoral inom ledningen avslöjades och Åsa lämnade Knutby.
Jonegård menar att treenighetsläran började förändras redan i början av 2000-talet genom influenser från annat håll, vilket han beskriver närmare i boken.
– Kristendomens fundament om en treenig Gud krackelerade. Strategin var att Jesus skulle förminskas så att han passade för Åsa, framhåller han
– Sommaren 2008 höll Åsa sin sista predikan. Ämnet var ”Jesus är inte Gud”. Hur skulle Jesus fullt ut kunna vara Gud när han skulle gifta sig med Åsa, Kristi brud? Jesus var viktig, men inte Gud.
Denna lära fick fäste och predikades offentligt och därmed försvann treenigheten i teologin. När man inte bekänner att Jesus är Gud brukar man inte kunna identifiera sig som en kristen församling, poängterar Magnus.
Man lämnade successivt de kristna trosbekännelserna och förvandlades till en extrem sekt, som hade mycket litet gemensamt med den bibliska urförsamling som presenteras i Nya testamentet.
Magnus Jonegård kontaktades av församlingen i Knutby och försökte som församlingskonsult hjälpa dem att återvända till en sund teologi. Han tog hjälp av pastorskollegan Sune Nordin, som då var pastor i Korskyrkan i Uppsala.
När Jonegård för första gången deltog i församlingens styrelsemöte, den 28 januari 2017, sade ordföranden att Jesus inte är Gud.
– Då reagerade jag kraftigt. Hörde jag rätt? Jo, man vidhöll att Jesus var förmer än oss människor men inte fullt ut Gud, återger han.
Under våren 2017 presenterade Magnus en väg framåt. Han lyfte fram flera områden: hur man undervisar sund teologi, hur själavård och terapi kan användas, att gemenskap med andra kristna är viktig, och att återupprätta relationer med släkt och vänner.
– Jag hade ambitionen att Gud skulle leda fortsättningen i den riktning som var bäst för alla dessa människor, framhåller han.
– Församlingen accepterade upplägget. Mitt mål var att hjälpa dem i församlingen utifrån vad Jesus säger i Matteusevangeliet 9:12: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.” Och i Knutby fanns det många behövande.
Magnus undervisade i grundläggande kristen teologi, vilket underlättade för medlemmar att återupprätta kontakten med släkt och vänner.
– Jag klargjorde för medlemmarna att det var de själva som måste besluta om sin egen framtid, inte ledarskapet. Efterhand förstod jag att en del av dem blev förvirrade över att de själva skulle ta ansvar för sin framtid. De var vana vid detaljstyrning.
Under flera församlingsmöten diskuterades framtiden. En majoritet ville slutligen lämna församlingen och gjorde det hösten 2017. Några sökte sig till andra kyrkor, medan andra valde ett liv utan en församlingsgemenskap.
Församlingen bearbetade teologi och ledarskap men valde slutligen att avveckla verksamheten; Filadelfiaförsamlingen lades definitivt ner våren 2018. Den tillhörde då inget kristet samfund.
Hur kunde det gå så fel när så många längtade efter mer av Gud?
– Det var maktmänniskor som styrde. För att få mer makt snedvred man teologin och profeterade falskt. Dessutom fanns det inget skyddsnät för församlingen efter uteslutningen från Pingströrelsen 2004. De var fullständigt isolerade, framhåller Magnus.
I takt med att ledarskapet förändrade teologin, genom att omtolka många bibelställen, blev detta grogrunden för ledningens maktmissbruk.
– Jag undrar om de själva verkligen förstod vad det var som drev dem till denna manipulation. När maktmänniskan börjar manipulera teologin, då tar hon en del av sanningen och gör den till hela sanningen. Det var detta som skedde i Knutby, säger Magnus, och lyfter fram kyrkofadern Irenaeus, som på 100-talet gav en förklaring på hur en sekt kan utveckla sin teologi:
– Irenaeus sade: ”Tänk dig en mosaik som föreställer en kung. Ledarna tar bitarna och arrangerar om dem, så att de liknar en räv”.
De flesta som kom till Knutby kände igen mosaikbitarna. Viktiga bitar om nåd och förlåtelse försvann samtidigt som andra bitar flyttades runt. Bilden av kung Jesus blev så förvirrande att skärvorna visserligen gick att känna igen men inte hela bilden.
Magnus Jonegård uppmanar till en försonande hållning när det gäller att hantera dysfunktionellt ledarskap och felaktig teologi i kristna församlingar.
– Det handlar om många människor som påverkas när församlingar kommer snett. Den barmhärtige samariern såg människan. Som kristna måste vi våga hjälpa en församling tillrätta som upplevs som osund eller har sektliknande drag. Detta måste vi göra för människornas skull, säger han.