Enligt arrangörerna blev intresset för hyllningskvällen långt större än de anat och de tretusen biljetterna sålde slut flera dagar innan eventet. De flesta gästerna utgjordes av organisationernas gåvogivare och företrädare inom pingstsamfundet, men där fanns också många inom läkarvården, ett stort antal kongoleser liksom uniformsklädda, numera pensionerade FN-soldater som tjänat i Kongo.

Den 63-årige fembarnspappan, läkaren, pingstpastorn och Nobelpristagaren Denis Mukwege var på sitt blygsamma vis rörd.

– Sverige har alltid betytt mycket för mig, det känns som om jag är hemma, sade han.

Han berättade att samtalet från Nobelkommittén kommit just som han stod och opererade.

– Min första tanke gick till alla kvinnor. Det är de som förtjänar detta pris, för det är de som kämpar för sina liv, sitt land, sin framtid.

Som en förklaring till hur han orkar med sin uthålliga kamp sade han:

– I varje våldtagen kvinna ser jag min fru ... min mor ... mina barn.

Moderator under kvällen var Lydia Cappolicchio, som påminde om att Kongo-Kinshasa är ett av världens allra rikaste länder, men med ett av världens allra fattigaste folk. Enligt en rapport från 2011 motsvarar värdet av de ännu outnyttjade naturtillgångarna EU:s och USA:s gemensamma BNP!

Att kärnan till konflikten och även det sexuella våldet finns i kontrollen över tillgångarna är otvetydigt, menade Mukwege.

– I mitt land är det kvinnorna som bär samhället på sina axlar. Om du kan krossa dem, krossar du hela samhället.

När moderatorn påpekade att ju mer han talar om detta desto större fara lever han själv i, svarade han:

– Jo. Men tusentals människor lider, de har ingen röst.

Bland kvällens talare fanns utrikesminister Margot Wallström, som för tio år sedan besökte Kongo i sitt FN-uppdrag att samla underlag för en resolution att brottsförklara våldtäkt som militärt vapen.

– Jag kommer att fortsätta hålla detta som en av mina viktigaste frågor, sade hon, innan hon på klingande franska tilltalade Mukwege:

– Du har gett nytt hopp till kvinnor över hela världen.

Det bjöds även på många musikaliska inslag. Rapparen Jason Diakité, ”Timbuktu”, har besökt Panzisjukhuset vid flera tillfällen och nyligen arbetat med ett musikrehabiliteringsprojekt.

– Musiken har visat sig vara en viktig del i kvinnornas läkeprocess.

Även han riktade sig till pristagaren:

– Alla dessa år då du har satt ditt eget liv åt sidan till förmån för ditt folk – det är därför du får detta pris.

Mukwege berättade att efter ett av de allvarligare attentaten riktade mot sig och familjen flydde han utomlands, men återvände efter bara tre månader.

– Min plats är i Kongo, deklarerade han.