Exakt när yogan gjorde sitt inträde i Sverige är svårt att fastslå. Dock hölls troligen den första yogaskolan ”Skandinavisk yoga och meditationsskola” 1972 på Håå kursgård i Småland.
– Från 1970-talet och framåt har konceptet ”hälsa” individualiserats och kommersialiserats, säger Helena Tolvhed, historiker och forskare, i ett reportage i Fokus om yogans expansion.
Hon menar att när individen betraktas som en konsument, själv ansvarig för att förebygga ohälsa, så växer en marknad fram runt detta med bland annat gymkedjor och kroppsbehandlingar.
– Yoga och wellness kan ses som del av denna process, framför allt marknadsförda till medelklassens kvinnor, säger hon.
På senare år har yoga gått från att vara något exotiskt eller flummigt, till att bli givna inslag i många svenskars vardag. Många elever har yoga eller yogainspirerade aktiviteter i skolan, det används för smärtlindring och rehabilitering på sjukhus och som inspiration på arbetsplatser.
Aktören ”MediYoga” samarbetar exempelvis med Karolinska institutet och många andra vårdplatser för att forska på och lyfta fram yogans plats inom vården. Man utbildar vårdpersonal och patienter blir i nästa led erbjudna yoga som sägs kunna hjälpa och lindra allt ifrån hjärtproblematik till ryggbesvär.
En annan aktör är ”Skolyoga” som bland annat utbildar pedagoger i förskola och skola för att själva kunna hålla i yogastunder på skolan. När Östermalmsskolan i Stockholm 2012 anmäldes för att man utövade yoga med eleverna, prövade Skolinspektionen fallet. Myndigheten ansåg att yoga kan tillåtas, men betonade att det ska prövas i varje enskilt fall så att det inte finns risk för konfessionella inslag.
Katarina Plank är religionsvetare vid Göteborgs universitet och forskar bland annat om mindfulness.
På frågan hur yoga, mindfulness och liknande kunnat få sådant genomslag i ett sekulärt samhälle som Sverige pekar hon på trender som sätter kroppen i fokus.
– Kropp och hälsa är tätt förknippat med självutveckling och i vissa fall andlighet. De senaste åren har vi sett en starkare trend med träning, att skapa en perfekt kropp och att forma sin identitet genom att forma sin kropp. Träningskulturen gör också att sådana praktiker som varit religiösa nu används i icke-religiös kontext, som medicinsk eller terapeutisk träning.
Enligt Katarina Plank kan man utgå ifrån att majoriteten söker sig till yoga för något annat än en religiös eller andlig upplevelse.
– De få studier som gjorts kring varför människor använder sig av komplementärmedicin och tekniker utanför sjukvården visar att människor söker sig till detta för kroppslig lindring, att man har smärtproblematik. Man är inte ute efter en religiös upplevelse, sedan är det inget som hindrar att detta kan vara en ingång att leta sig vidare i andra sammanhang. Det är rimligt att anta att denna hälsoaspekt även gäller yoga.
Själv håller hon just nu på att titta närmare på var man hittar mindfulness i Göteborg.
– I forskningsprojektet har vi identifierat cirka 100 producenter, ett fåtal är buddister och merparten finns inom sjukvård, företagshälsovård och några enskilda företag, säger hon och berättar att man mer och mer inom religionsvetenskapen talar om det fält som kallas "levd religion".
Det kan vara olika typer av ceremonier eller praktiker som människor har men som inte tar sig uttryck inom de traditionella religionernas ramar.
– Människan har en mängd praktiker, man kan ifrågasätta om vi är så sekulära som vi tror. Som religionsvetare tittar vi allt oftare på vad människor gör i sin vardag, praktiker som inte följer den teologiska mallen utan där rummet och omgivningen sätter formerna för vad man gör och hur man tolkar detta.