Kajsa Dovstad skrev i Göteborgs-Posten den 8 juni att en lag om helt fri abort skulle ge kvinnan ”total makt också över sin livmoder”, samtidigt som den skulle skydda fostret.

”I ett samhälle med helt fri abort kan det förstås inte uteslutas att några friska foster aborteras,” skrev hon.

”Fostrets liv behöver dock inte vara slut utanför livmodern. Om det definieras som ett liv - alltså inte är hjärndött - borde vården agera precis som för alla liv; försöka rädda. Barnet skulle sedan kunna tas om hand av socialtjänsten på samma sätt som vid andra tvångsomhändertagande på BB.”

Susanna Birgersson påpekar att det som vore ännu mer konsekvent, i så fall vore att helt förbjuda abort.

”Det vore ännu mer konsekvent, för ingen har på ett tillfredsställande sätt lyckats förklara när ett foster blir en individ med människovärde. Allt vi har är teoretiskt distinkta, men etiskt godtyckliga gränsdragningar,” skriver hon, och påpekar att abortlagen är en kompromiss mellan fostrets egenvärde och kvinnors vilja att inte vilja fullfölja en graviditet. 

”Jag inser att mitt kristet härledda perspektiv inte delas av den sekulära majoriteten. Men jag hoppas att vår instinktiva motvilja mot de riktigt sena aborterna även fortsättningsvis kan motverka den brutalisering av människosynen som helt fri abort skulle medföra”, avslutar Susanna Birgersson.

I Sverige har har kvinnor rätt till fri abort till och med utgången av graviditetsvecka 18, medan Socialstyrelsen kan ge särskilt tillstånd till abort till slutet av vecka 21.