”Människan är väl inget djur”, opponerade sig Vera, och Lilly, kompisen i kyrkans ungdomsgrupp, fick hålla med: ”Okej då, men vi riskerar att dö ut i vilket fall.”
”Nu måste du förklara dig”, krävde Vera, vilket Lilly gärna gjorde:
”Vi är alla mutanter. Med ojämna mellanrum drabbas vi av ärftliga tryckfel – mutationer – i arvsmassan, och dessa läggs på hög från generation till generation. Biologer uppskattar att varje barn har cirka hundra mutationer fler än sina föräldrar.
Några mutationer är dödliga, men de utgör inga problem för människosläktet eftersom det naturliga urvalet rensar bort dem direkt. (För individen är de naturligtvis katastrofala!) Andra mutationer är ’neutrala’ vilket innebär att de inte alls påverkar hälsa och fortplantningsförmåga.
Problemet är dock den stora mängden mutationer som visserligen är negativa för individen, men inte tillräckligt negativa för att det naturliga urvalet ska hitta dem och avlägsna dem. Det är dessa aningen negativa mutationer som ansamlas hela tiden och ofrånkomligt leder till utrotning.”
”Men det finns väl uppbyggliga mutationer också som kan vända på trenden?”, undrade Vera.
”I skolböckerna, ja”, svarade Lilly, ”men ingen har observerat någon i verkligheten. Och även om de hade funnits så kan de inte hjälpa eftersom de förändrar enskilda molekyler i arvsmassan, medan det naturliga urvalet ’väljer ut’ hela individer.
Det är som att förvandla en bok om SJ:s historia till en bok om neurologi genom att föra in slumpmässiga tryckfel lite här där och sedan välja hela boken om den börjar likna neurologi. Ordet ’järnvägar’ kanske blir ’hjärnvägar’, vilket kan vara första steget, men även om den boken skulle väljas ut så kommer många andra och negativa tryckfel med på köpet.
Det enda man får är en sämre bok om SJ. Så är det också med våra gener. Förutom att det naturliga urvalet inte kan veta vilka mutationer det ska välja (eftersom det inte siktar mot något speciellt slutresultat) så skulle en eventuellt uppbygglig mutation få med sig många nedbrytande av bara farten. Summan är alltid nedförsbacke. Människan är under avveckling, inte utveckling.”
”Så mänskligheten är bortom räddning?”, oroade sig Vera.
”Utan Guds ingripande, ja”, tröstade Lilly, ”men vårt hopp ligger inte i att läkarvetenskapen ska lyckas vända nedåtspiralen, utan att Jesus kommer tillbaka och återställer skapelsen till dess ursprungliga tillstånd. Då blir vi förnyade människor med en oförstörd arvsmassa liknande den som Adam och Eva hade innan nedbrytningen började vid syndafallet.”
”Coolt”, tyckte Vera, ”men vad tragiskt att så få människor vet om denna verkliga lösning i en värld full av pandemier, krig och miljöförstöring. Det finns ju risk för att de deppar ihop.”
”Exakt”, sade Lilly, ”så låt oss därför gå ut och berätta för dem vem som är svaret på världens problem. Vi har inte så mycket tid på oss för allt talar för att han kommer tillbaka och påbörjar sitt renoveringsarbete mycket snart.”