"Den religionsrelativism som i dag sprider sig i Svenska kyrkan är inte bara en intellektuell återvändsgränd, det är en förolämpning mot de kristna i Irak och Syrien som ställs inför kravet på konvertering, och som är villiga att ge sina liv för tron på Jesus Kristus," skrev Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, SEA, på dn.se.
Marie Willermark, ledare för Frälsningsarmén i Sverige, varnade i tidningen Dagen för "någon slags religiös synkretism" och Erik J Andersson, missionsledare för Evangelisk luthersk mission, skrev i en replik på dn.se att det är fel att göra kyrkor till en plats för muslimsk eller buddistisk trosutövning.
"Vår kyrka måste våga vara kyrka. Den kristna Bibeln och Svenska kyrkans bekännelseskrifter talar om en Gud och en väg till honom. Den vägen heter Jesus."
Domprost Hans Ulfvebrand och fyra andra präster i församlingen knöt i sin debattartikel i Dagens Nyheter an till det ekumeniska möte som inleddes i Storkyrkan den 19 augusti 1925, under ledning av ärkebiskop Nathan Söderblom.
De ställde sig frågan om Svenska kyrkan "verkligen har insett vidden av Nathan Söderbloms ord om att det finns mer än en väg till Gud".
"Vågar vi som kyrka högt förkunna att judar, kristna och muslimer vandrar mot samme Gud, var och en på sin väg, och att vi därför kan och bör samtala med, lära av och stötta varandra, utan att för den skull överge vår egen religiösa tradition?" undrade de, och tillade:
"Om vi i Svenska kyrkan anser att andlighet och gudstjänstliv är viktiga för människor, är vi då beredda att öppna våra församlingshem på fredagar så att muslimer utan egen bönelokal kan få be där?"
För att visa sin egen beredskap till dialog, bjuder Storkyrkan in till samtal med företrädare för muslimer och judar inom ramen för två gudstjänster denna höst – dels den 30 augusti, då imamen Mohammad Muslim Eneborg medverkar, och dels den 13 december, med den tidigare överrabbinen Morton Narrowe.
När domprost Hans Ulfvebrand möter Världen idag verkar han lite förbluffad över den upprördhet som debattartikeln orsakat.
– Det blir lite arbetsamt när vi som kristna går och känner på varandras trostemperatur, så att säga. Det handlar ju om att ha respekt för att Kristus har olika vägar till oss människor, säger han, och tillägger att det inte handlar om något slags förutsättningslös religionsblandning.
– De som bemöter oss läser inte in att vi tror på dialog utifrån vår kristna tro.
Under samtalet återkommer Hans Ulfvebrand flera gånger till att Jesus själv gick i dialog med "icke-troende".
– I allt jag gör utgår jag från Jesu sätt att möta människor i evangelierna. Kan jag varje dag försöka verka åt det hållet i mitt eget möte med människor, så är min erfarenhet att det uppstår något i den människan, oavsett bakgrund.
Hans Ulfvebrand säger att han uppfattar Jesus som "en situationsetiker", som talar till människor på ett sätt som gör det möjligt att möta dem i just den stund och situation som råder.
På ett liknande sätt måste man tolka allt det som sägs i Bibeln, menar han, och inte minst det bibelord som kommit upp flera gånger i debatten: "Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh 14:6).
– På samma sätt som Lukas står för det "sociala" evangeliet, så är Johannes filosofen bland evangelisterna. Bilderna de ger kompletterar varandra. Vi menar ju inte att evangelisterna var och en separat har den fulla sanningen, utan sammantaget visar de olika bilder av Jesus Kristus.
Hans Ulfvebrand säger sig vara medveten om att många kristna inte skulle hålla med om att kristna, judar och muslimer ber till samma Gud.
– Vi har absolut olika uppfattning och vägar, men låt oss ha det då, säger han.
– Men vissa repliker [på DN-artikeln] gör påhopp som jag inte riktigt förstår mig på, eftersom vi klart uttrycker att det är utifrån vår kristna tro som vi önskar en dialog, på det sätt som vi uppfattar att Jesus för en dialog med människor i evangelierna.
Ärkebiskop Antje Jackelén rekommenderade på torsdagen de fem prästernas debattartikel på sin Facebook-sida.
Möten inom ramen för en "god religionsdialog", kommenterade hon, "kan hjälpa kristna människor att hitta genuina uttryck för sin tro på Jesus och ge människor i andra religiösa traditioner möjlighet att få veta mer om kristen tro".
Agne Nordlander, docent i systematisk teologi och tidigare rektor vid Johannelunds teologiska högskola, invänder starkt mot Hans Ulfvebrands resonemang.
– Jag delar inte alls den teologiska grundsynen. Jesus hävdade exklusivt att han är den enda vägen till Gud och man kan inte göra sig av med Nya testamentets lära om Jesus Kristus, och göra honom till bara en i raden av gudsuppenbarare, säger han till Världen idag.
I debattartikeln varnar de fem prästerna för en tro på "absoluta sanningar". Men det går inte att vara kristen utan att tro på absoluta sanningar, menar Agne Nordlander, samtidigt som han menar att det inte utesluter samtal med andra.
– Det man kan och bör göra som kristen är att medverka till att samhället har religionsfrihet, och att det finns en öppenhet att, tillsammans med andra religioner, befordra goda etiska samhälleliga värderingar. I det avseendet är dialog och samtal mycket viktigt i vår tid. Men i frälsningsfrågan kan vi inte göra avkall på vad Jesus och apostlarna uttryckligen säger i Nya testamentet.
Enligt Agne Nordlander är det dessutom tveksamt om Nathan Söderblom verkligen förespråkade att Jesus inte är den enda vägen till frälsning.
– Söderblom kan tolkas lite olika, men hans syn var att Gud uppenbarat sig på lite olika sätt i religionshistorien, men att den slutliga uppenbarelsen finns i Nya testamentet, säger Agne Nordlander.
– Han var mycket positiv till samtal med andra religioner, men jag vet inte om han någonsin hävdade att man blir salig genom att tro på något annat än Jesus Kristus. Det var mot den framväxande ateismen som Söderblom argumenterade genom att tala om hur Gud uppenbarat sig för människor i alla kulturer och tider.
Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se
David Högfeldt
david.hogfeldt@varldenidag.se