I sin utrikesdeklaration lade Ann Linde stor vikt vid Sveriges säkerhetspolitik och vikten av ett nordiskt samarbete. Hon betonade också att landets militära alliansfrihet ligger fast.
Vad som inte nämndes var att en riksdagsmajoritet i december uppmanade regeringen att ha en Natooption i Sveriges säkerhetspolitiska linje – alltså att regeringen uttalar att ett svenskt Natomedlemskap är ett möjligt alternativ om det säkerhetspolitiska läget förändras.
Sverigedemokraten Markus Wiechel tog i sitt första anförande sikte på Sveriges bistånd till organisationen Islamic Relief, som han beskrev som en del av Muslimska brödraskapet.
– Varför fortsätter regeringen att slussa skattepengar till islamistiska extremister, frågade han.
Ann Linde svarade att de olika partnerorganisationerna kontrolleras väl så att man inte ska riskera att hamna i problem med korruption.
– Islamic Relief Worldwide har kommit ut väl i utvärderingar, sade hon, och tillade att Sida är i slutfasen av en granskning av Islamic Relief Sverige.
Utrikesministern fick även försvara stödet till den kärntekniska överenskommelsen med Iran sedan Kristdemokraternas Lars Adaktusson i ett skarpt inlägg anklagade regeringen för att ”stå närmare diktaturen i Iran än demokratin Israel”.
– Vi ska göra allt för att Iran inte ska få kärnvapen, sade Ann Linde.
Både Liberalerna och Sverigedemokraterna kritiserade det faktum att regeringen inte ställt sig bakom riksdagens fördömande av förföljelserna och morden i Osmanska riket 1917 som ett folkmord.