På ett flickrum sitter en tonåring med luvtröja och hörlurar på sig. Hon läser något på datorskärmen och knappar på tangentbordet. Hon tittar snabbt på mobilen, ser bekymrad ut, knappar lite hårdare på datorn. Läser högt: ”Du är så värdelös. Det är ingen som vill ha dig. Du borde ta ditt liv.”

Tonåringen Emilia gör allt hon kan för att aldrig blotta sitt inre för de vuxna. När hennes mamma frågar varför hon blev sen hem från skolan ler Emilia. Hon tindrar med ögonen och säger att hon hängde lite med några kompisar efter sista lektionen.

Men det är bara ljug.

Emilia blev sen hem från skolan för att mobbarna tyckte att det var dags att ge henne en ny omgång. Det var glåpord, slag och knuffar. Till slut hade hon legat på golvet, ihopkrupen.

Det här har hänt på riktigt. Inte på så sätt att den 25-åriga nyexaminerade socionomen Linda Martinson själv har varit med om det, men hennes enmanspjäs ”Det är ju inte på riktigt” bygger på verkliga händelser som hon fått höra när hon intervjuat personer som blivit mobbade under skoltiden. Sin research inför pjäsen, som hon nu turnerar med, har Linda Martinson också gjort på ask.fm och andra populära nättjänster där många unga kommunicerar med varandra.

ask.fm? Det är ett slags chatt-tjänst där den som har registrerat en profil kan få frågor från vem som helst. Frågorna ställs mestadels anonymt och kan ofta vara trakasserande. Kränkande kommentarer om utseende är vanliga: Du är tjock och ful. Din tandställning är ful. Dröm vidare, du kommer aldrig vara smal. De killar som du får tycker synd om dig. Du ser ut som en anka.

Inte sällan lägger unga tjejer ut lättklädda bilder på sig själva som svar på kränkningarna, för att visa hur de ser ut.

Det är bara de frågor som man själv väljer att svara på som syns på ens offentliga ask.fm-sida. Ändå väljer många att svara på de kränkande frågorna. Svarar man inte vet ju frågeställaren att man har låtit bli att svara – samtidigt som man själv inte vet vem frågeställaren är.

Elza Dunkels, nätforskare vid Umeå universitet och med inriktning på ungas internetanvändning, tror att det kan finnas flera skäl till att unga väljer att svara på kränkande frågor på ask.fm.

– Det kan till exempel handla om att man vill visa sig stark utåt. I vissa fall kan det också vara en oro för att den som skrivit frågan ska berätta för andra att "den och den vägrade lägga ut min fråga", säger Elza Dunkels.

Den här kvällen har Linda Martinson bjudit in lärare, rektorer och ungdomsledare från olika kyrkor till Teater Bristol i Sundbyberg. I frågestunden efter föreställningen säger en kvinna, märkbart berörd:

– Jag fick ont i kroppen, nästan fysiskt alltså. Du visade den mobbade tjejen så trovärdigt.

En annan kvinna i publiken fyller i:

– Och man känner verkligen igen sig i det där att som vuxen låtsas som att mobbning inte alls förekommer.

I en del av pjäsen har Linda Martinson gestaltat lärarnas och rektorns sätt att hantera den mobbade Emilias situation: Jo, hon går omkring ensam på skolgården på rasterna, men hon är ju en sådan som trivs med det. Mobbning på vår skola? Nej då, här är alla snälla mot varandra, här finns ingen mobbning. Absolut inte här.

Det är det här sättet att hantera mobbning på skolan som kvinnan i publiken, kanske själv en lärare, känner igen.

När publiken pratat färdigt med Linda Martinson slår vi oss ner i Teater Bristols foajé. Hon berättar att det är just den typ av reaktioner som hon fått i kväll som hon vill väcka med pjäsen.

– Jag tror att det är alldeles för vanligt att vuxna ignorerar det man ser. Man tänker: ”Det här är inte min grej”. Men det här är vuxenvärldens största ansvar. Vuxna behöver sätta ribban för vad som är okej, vi ska ju skydda de unga, säger hon.

Varje gång Linda Martinson spelar pjäsen på en skola kommer elever fram för att prata. De som känner igen sig i Emilias situation berättar att de är lättade över att förstå att de inte är ensamma om sina upplevelser. Men också över att förstå att kränkningarna aldrig beror på dem.

– Mobbningen måste brytas någonstans. Vi måste prata om det. ”Det är inte på riktigt”, kan man tänka när man mobbar andra. Men det är ju faktiskt det. Det är verkligen på riktigt, säger Linda Martinson.

På riktigt, ja.

Just nu är 60 000 elever utsatta för mobbning i Sverige, enligt siffror från Skolverket. På listan över de vanligaste kränkningarna kommer först elaka kommentarer, sedan elaka blickar eller miner och på tredje plats fysiska kränkningar. De otryggaste platserna för den som blir mobbad är i tur och ordning: skoltoaletten, omklädningsrummet och nätet.

– Om en plats är trygg eller otrygg har mycket att göra med vuxennärvaron. Toaletter och omklädningsrum ligger ofta lite avsides, där det inte finns så många vuxna. Det är samma sak med nätet. Det är en plats där många unga umgås, men som ofta inte har någon direkt vuxennärvaro, säger Johanna Wilkens, pressansvarig på antimobbningsorganisationen Friends.

När en elev blir kränkt vilar ett stort ansvar på de vuxnas axlar. Skolans huvudman, det vill säga antingen kommunen eller ägaren om det är en fristående skola, är skyldig att utreda vad som hänt och agera aktivt för att kränkningen inte ska kunna upprepas. Dessutom måste skolan göra det skyndsamt, som det heter i skollagen.

Om skolan inte gör det den ska, kan man anmäla den till Barn- och elevombudet (BEO) vid Skolinspektionen. Under första halvåret 2014 gjordes 718 anmälningar om kränkande behandling i skolan till Skolinspektionen eller BEO. Om BEO kommer fram till att skolan behöver bättra sig och ta sitt ansvar, men skolan ändå inte agerar aktivt för att förhindra fortsatta kränkningar, kan BEO begära att skadestånd ska betalas till den drabbade eleven. Skulle det bli rättegång kan BEO företräda den som blivit utsatt för mobbning.

Linda Martinsons råd till den som blir mobbad är att prata med en vuxen som man kan lita på.

– Berätta hur du verkligen mår bakom fasaden. Och låt det inte bli din självbild att du är mobbad. Du är du.

Även Johanna Wilkens på Friends tycker att man ska prata med en vuxen om man är utsatt för kränkningar.

– Försök hitta någon som du litar på, antingen i hemmet eller i skolan. Du ska inte känna att det här är någonting du ska ta ansvar för och ta dig ur själv. Om du pratar med en lärare så är han eller hon skyldig enligt lag att ta tag i problemet, säger Johanna Wilkens.

Vad är det som gör att ett barn eller en ungdom börjar mobba någon annan? "Barn föds inte till mobbare", skrev Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman i ett blogginlägg i mars.

"Barn som utsätter andra är ofta själva utsatta på ett eller annat sätt och känner sig otrygga. Kanske har de svåra hemförhållanden eller har det besvärligt i skolan på olika vis. Det är heller inte ovanligt att barn som utsätter andra samtidigt själva blir utsatta", skrev BEO i inlägget.

Linda Martinson är inne på samma linje. För några år sedan jobbade hon som ungdomsledare i en engelsk förort där jargonen var hård bland de unga. Men hon märkte att det gick att komma igenom de hårda ytorna. Bakom dem såg hon unga som behövde hjälp att hantera egna problem.

– Det handlar ofta om att man vill känna sig upphöjd genom att trycka ner någon annan. Man kanske får med sig andra och så blir det kul att fortsätta.

Linda Martinson tror att även mobbare behöver prata med en vuxen som det går att lita på.

– Man behöver prata om varför man egentligen mobbar.

Hur jobbigt det än är just nu, så kommer livet att bli bättre, både för den som blir mobbad och för den som själv mår dåligt och därför mobbar andra, det tror Linda Martinson verkligen på. Men vägen framåt går genom att bestämma sig för att börja prata med någon om hur man mår.

Livet, menar Linda Martinson, behöver man nämligen dela med andra. Även de gånger det är svårt.

Arash Asadi
arash.asadi@varldenidag.se

Fakta. Så kan du agera vid mobbning

– När ett barn eller en elev blivit kränkt ska skolans huvudman, det vill säga kommunen eller den fristående förskolan eller skolans ägare, ”skyndsamt göra en utredning och vidta åtgärder för att kränkningen inte ska upprepas”. Skolan har alltså en lagstadgad skyldighet att ingripa.

– En elev, eller förälder till en elev som är utsatt för mobbning eller kränkande behandling och inte får tillräcklig hjälp från skolan, kan anmäla skolan till Barn- och elevombudet (BEO) vid Skolinspektionen. BEO utreder anmälningar om kränkande behandling. BEO nås på 08-586 080 00.

– Är du som läser det här själv utsatt för mobbning? Kom ihåg att det aldrig beror på dig. Prata med en vuxen som du kan lita på, berätta ärligt om situationen. Du kan också ringa till Bris helt anonymt på telefonnummer 116 111 och prata med en kurator. Samtalet kostar inget och numret syns inte på telefonräkningen.

Fakta. Så vet du om ditt barn är utsatt

De här punkterna är tecken på att ditt barn kan vara utsatt för kränkningar och mobbning i skolan:

– Du känner ditt barn bäst. Fundera på om det har skett en förändring i barnets beteende på sista tiden.

– Ditt barn tar inte med sig kompisar hem och vill inte heller gå hem till någon kompis.

– Ovilja att prata om skolan. Barnet drar sig undan och vill inte gå till skolan.

Om det framkommer att ditt barn är utsatt för kränkningar och mobbning i skolan:

1. Prata med barnet om det som händer.

2. Prata med ansvarig klasslärare eller mentor.

3. Kontakta rektor på skolan. ​

4. Om du inte får hjälp av skolan så gå vidare till kommun eller annan huvudman.

5. Om du inte tycker att skolan gör tillräckligt – kontakta BEO eller DO.