Nyligen proklamerade såväl myndigheter som politiker på sociala medier att de ”rockar sockorna” för att uppmärksamma Internationella Downs syndrom-dagen.  Men frågan är hur det står till med toleransen när det verkligen gäller.

I en intervju med Expressen berättar Marita Wixenius från Lomma om sin graviditet då hon i vecka tolv fick reda på att barnet i magen, Walter, hade Downs syndrom. För henne och maken var beslutet att behålla barnet självklart.

Men i mötet med en läkare hann hon inte ens säga något innan abort kom på tal. Läkaren beklagade att barnet hade Downs och ska ha sagt att det skulle gå bättre för paret nästa gång.

– Jag frågade vad han menade och sa att vi ska behålla barnet, varpå han ändå försökte övertala oss till motsatsen, säger Marita Wixenius som själv arbetat som barnläkare. 

Som professionell får man inte visa sina egna känslor på det viset, menar hon i Expressen.

I dag är deras son Walter ett halvår och de är glada att de stod på sig mot läkaren.

– Annars hade kanske inte Walter levt i dag.  

Expressen konstaterar att många föräldrar som får veta att deras barn har en kromosomavvikelse gör abort. Det är något som Marita Wixenius vill ändra på. Bland annat drömmer hon om att sätta ihop en föreläsning med kunskap om hur vårdpersonal bör agera i liknande situationer. 

– Det är viktigt att lyfta det tidigt, börja prata om det redan innan och lägga upp en plan i förväg så att man är förberedd på ett sådant besked. Hur beskedet framförs kan vara helt avgörande för barnets liv, säger hon. 

Världen idag rapporterade i höstas om hur vanligt det är att vården förutsätter att kvinnor som är gravida med barn som har Downs syndrom ska göra abort. En rapport från Storbritannien visar att nästan alla dessa får frågan om de vill göra abort. Återkommande påtryckningar från vården för att genomföra en abort ända fram till födseln är dessutom vanligt.

Också i Sverige har antalet barn som föds med Downs syndrom minskat kraftigt de senaste åren.