2009 beslutade Svenska kyrkan att öppna upp för samkönade par att vigas i kyrkan. Man var då tydlig med, att det fortsatt skulle vara möjligt för den enskilde prästen med en teologisk uppfattning att äktenskap är ett förbund mellan man och kvinna, att avstå samkönade vigslar.
De senaste åren har dock röster höjts i kyrkomötet för att bryta löftet och göra det tvingande för präster att viga samkönade par. Då har kyrkans teologiska ledning och biskoparna slagit fast att väjningsrätten ska fortsätta att gälla.
Men nu tar Boel Hössjer Sundman, präst som arbetat på kyrkokansliet och var en av de ansvariga i arbetet med den nya kyrkohandboken, upp vigselfrågan på nytt. I en ledare i Svensk kyrkotidning skriver hon att det inför ”tioårsjubileet” är rimligt att ”summera, liksom att se framåt och ta steg vidare”.
Beslutet 2009 var en kompromiss, konstaterar Hössjer Sundman, och skriver att den ”ter sig i dag allt mer problematisk vad gäller människosynen som finns i bakgrunden, liksom den gudsbild som skymtar fram så fort det borras lite djupare, utifrån den avslöjande frågan om varför somliga präster inte vill viga samkönade par”.
Hon menar också att ”Svenska kyrkan kommande år med kraft behöver skaffa sig mer kunskap om könsidentitet” och att ”den teologiska reflektionen behöver få konsekvenser för vem som kan bli biskop, präst och diakon i Svenska kyrkan”.
Noterbart är också att Hössjer Sundman slår fast att i och med den nya kyrkohandboken som togs i bruk tidigare i år ”har det gemensamma blivit det normala” i fråga om vigslar för samkönade respektive heterosexuella par.
Världen idag har via mejl varit i kontakt med Boel Hössjer Sundman.
Menar du att kyrkohandboken innebär ett led mot att man i kyrkan likställer samkönade och heterosexuella pars vigslar?
– Ja, så är det enligt Svenska kyrkans gudstjänstordning i dag. I vigselgudstjänsten är ”make/maka/man/hustru” helt likställda.
En som reagerat på Hössjer Sundmans utspel är prästen Patrik Pettersson. På sin blogg ”Kyrkliga ting” skriver han:
”Att för stunden populära åsikter om människors kön och sexliv ska utgöra någon form av konstituerande grund för kyrkans ämbeten är förstås struntprat – dravel om man så vill. Den kyrkliga fixeringen vid kön, sex och ’könsidentitet’ handlar inte om kyrkans teologiska reflektion.”
Han betonar att Svenska kyrkan har en ”grundläggande och teologiskt konstituerad uppgift – vittnesbördet om och förkunnelsen av evangeliet om Jesus Kristus.”
”Kyrkans ämbeten är knutna till den uppgiften och inte till opinionsbildning i för stunden populära frågor om människors sexliv”, skriver Pettersson.
Boel Hössjer Sundman menar dock att frågor om sexualitet och könsidentitet visst är ett ärende för kyrkan.
”I ledartexten finns inget som påstår att förutsättningarna för kyrkans ämbete ska knytas till andra människors privat- och sexliv. Däremot frågor om människosyn – som jag lyfter fram i ledartexten – som kan röra hudfärg, könsidentitet, ålder”, menar hon.