Kyrkoledare tar ställning mot antisemitism

Daniel Norburg, missionsdirektor, Evangeliska frikyrkan (EFK):

– För det första behöver vi be, för vårt land och de motsättningar mellan olika grupper som tycks växa sig allt starkare. Vi behöver också be för politiker och andra ledare som kan påverka genom lagstiftning och beslut. Vi behöver även be för de personer och grupper som odlar en ideologisk antisemitism i sina sammanhang, oavsett om det gäller vänster- eller högerextrem, islamistisk eller annan ideologi. Vi behöver be för det judiska folket om beskydd och trygghet, och för oss som kyrka om mod och visdom att i rätt tid och på rätt sätt stå upp mot antisemitism av olika slag, också i våra egna led. Israel och det judiska folket har en särskild plats som "Guds älskade", enligt Romarbrevet 11:28. Det gör att vi som kyrka har en särskild kallelse att hedra och välsigna dem samtidigt som vi också finner vägar att med dem dela de goda nyheterna om Jesus – deras och vår Messias.

– För det andra kan vi bygga relationer till judarna genom att möta dem på olika sätt lokalt och nationellt. När synagogor eller andra sammanhang bjuder in till olika arrangemang kan vi sluta upp och visa att vi står med i kampen mot antisemitism.

– För det tredje kan vi verka opinionsbildande och avslöja antisemitiska lögner som sprids i olika sammanhang. Det handlar också om att verka för en mer nyanserad bild av Israel, där det ibland närmast liknar en demonisering av ett land och ett folk. Detta måste vi göra samtidigt som vi också ibland behöver lyfta frågor kring Israels sätt att agera. Vi hjälper inte någon genom att blunda för orättfärdigheter som sker i Israels namn.

Lasse Svensson, kyrkoledare, Equmeniakyrkan:

– Kyrkan bär ett budskap om att Gud har skapat alla människor och att alla människor bör behandlas lika oavsett ursprung. Det är ett slags grundhållning som medför att antisemitism inte går att förena med kristen tro. Dessutom finns det historiska och teologiska förbindelser mellan den kristna kyrkan och det judiska folket, vilket är ytterligare en anledning till att ta avstånd från nedsättande behandling av personer med judisk bakgrund.

Jan Blom, andrepastor, Livets ord, Trosrörelsens största församling:

– Som kyrka och enskilda kristna handlar det om att våga ta ställning mot all form av antisemitism. Att ha mod att ge sig in i debatten och sakligt bemöta antisemitiska uttryck. Att motverka innebär också att jobba förebyggande genom att på olika sätt sprida information och därmed ge en korrekt och balanserad bild av situationen i Israel och det judiska folkets historia. Att påminna sig om Förintelsens fasor och att på olika sätt hedra de drabbade är också sätt att motverka antisemitismen. På dessa sätt inspirerar och motiverar vi som kyrka till att ta ställning mot all form av antisemitism, hur den än visar sig.

Anders Arborelius, biskop, Stockholms katolska stift:

– Det är viktigt att man från kyrkornas sida har ett aktivt engagemang för att utrota denna cancersvulst som har orsakat så mycket ont. I enlighet med påven Franciskus sätt att agera gäller det att visa att judarna är våra ”äldre bröder”, som en annan påve, den helige Johannes XXIII sa, och att vi delar en stor del av uppenbarelsen med dem.

– När det gäller den mer vulgära och folkliga antisemitism som kan finnas i vissa länder och miljöer måste man arbeta mer långsiktigt för att undanröja fördomar. I Malmö har det tyvärr uppstått en inflammerad situation som gör att judar lämnar staden, som fått dåligt rykte i en stor del av världen. Här gäller det att alla goda krafter tillsammans med alla trossamfund hittar ett gemensamt handlingssätt för att visa att man inte kan tolerera att antisemitiska stämningar har fått ett fotfäste i Sveriges tredje största stad. Det finns ingen mirakelmedicin för att utrota rasistiska och andra fördomar utan man måste arbeta på lång sikt, inte minst när det gäller fostran av barn och ungdomar.

– I Malmö har det gjorts vissa symboliska gester, till exempel kippavandringar som kan bidra till att överbrygga antisemitiska åsikter. Jag vill också peka på det som vissa unga muslimer har gjort i samma riktning. Jag tror mer på personliga vittnesbörd och gester än på utredningar och kommissioner. Möten mellan människor betyder mer än byråkratiska åtgärder.

Antje Jackelén, ärkebiskop, Svenska kyrkan:

– Många kyrkor bär på ett tungt arv av antisemitiskt och antijudiskt tankegods, också Svenska kyrkan. Som evangeliskt-lutherskt samfund har vi särskilt att förhålla oss till Martin Luthers våldsamma angrepp på judarna. Det är en plågsam del av historien som manar till ett tydligt ställningstagande mot det hat och den respektlöshet som det judiska folket utsatts för, inte minst teologiskt. Efter Förintelsen, som gjorde tankegodsets yttersta konsekvenser så brutalt tydligt, är det här frågor som Svenska kyrkan på olika sätt har tagit sig an. Sedan 1951 finns i Jerusalem Svenska teologiska institutet, STI, en plats för möten, dialog, kunskap och reflektion. Runt om i församlingarna finns medarbetare som har erfarenhet av en kortare eller längre vistelse vid STI. De har fått en djupare förståelse för både historisk och levande judendom, för levd judendom, i all sin mångfald. Det har betydelse. År 2001 antog kyrkomötet ett dokument, Guds vägar, som handlar om förhållandet kyrka-judendom. Där poängteras att Gud inte har upphävt förbundet med judiska folket och att Svenska kyrkan aktivt vill motverka antisemitism. Ett nedlåtande sätt att se på det första förbundet, på judisk tro och tradition, har ställt till med mycket elände genom historien. Under 2016 genomförs en utbildningssatsning för att göra Guds vägar till ett än mer levande dokument.

– Men antisemitismen hör tyvärr inte bara till historien. I Sverige och i andra EU-länder ser vi i dag religiöst, politiskt och nationalistiskt grundade antisemitiska attityder. Närhelst de attityderna gör sig påminda har kyrkan en skyldighet att ta ställning i ord och handling.

Pelle Hörnmark, föreståndare, Pingst FFS:

– Jesus stod alltid på den utsattes sida. Den som var mest förtryckt, förföljd eller utlämnad hade alltid en vän i Jesus. En kyrka med Jesus som Herre bör agera likadant. Det judiska folket har genom historien alltid varit utsatt, och deras situation behöver ständigt aktualiseras så att historiens hat och förföljelse aldrig får fäste igen. Kyrkan är dessutom med sina judiska rötter starkt förbunden med detta folk. Denna vänskap och samhörighet kan visas genom en rad olika aktiviteter. Allt från publika massmediala upprop och solidaritetshandlingar till bibelstudier och temakvällar om våra band med det judiska folket.

Marie Willermark, kommendör och Frälsningsarméns ledare i Sverige:

– Kyrkans viktigaste bidrag tror jag är att alltid reagera på språkbruk och attityder som uttrycker hat, förringanden eller annan osaklig bedömning som riktar in sig på någons identitet. Vi bör reagera med fakta när något är osakligt, med kärlek till nästan när hat har formulerats, och med goda exempel för att bemöta rädsla. Detta kan kyrkan göra både genom att medvetandegöra sina medlemmar och genom de officiella kommunikationskanalerna.