Krönika: Skräcken som ständigt lurar

Hur kan man välja att åka till Irak i dagens läge? Den frågan fick jag från flera håll när jag berättade om mina planer på att besöka Kurdistan och Kirkuk i norra Irak.
Utrikesdepartementet avråder från resor hit, och efter en knapp vecka på plats kan jag inte annat än instämma. Att som västerlänning vistas i dagens Irak på egen hand måste vara näst intill omöjligt. I sällskap med irakier är saken naturligtvis en helt annan – även om jag till slut satte en sjal om mitt ljusa hår för att slippa att få passet granskat och inresestämplarna ifrågasatta vid varje vägspärr.
Bara efter några dagar vänjer man sig vid att se militärer, poliser, avspärrningar och barrikader överallt. Vänjer sig vid att höra talas om amerikanska militärer som dödas och terrorister som grips. Visserligen har jag nog aldrig sett en så kollektiv oro genomströmma människor som när ett bildäck exploderade i utkanten av en marknad i Kirkuk.

Men den största oron för min egen säkerhet kände jag inte på gatorna, i poliskontrollerna eller på basarerna.
Den största oron kände jag i kyrkan.
Mitt i den andäktiga stämning som råder vid söndagskvällens evangelieläsning i Kirkuks domkyrka drabbas jag oväntat av stark, nästintill klaustrofobisk panik: Det här är ingen säker plats.
Det var ju så här det gick till, för drygt två månader sedan. Just i denna andakt och i denna stillhet, under en söndagsmässa på kvällen. Då stormade terrorister in i Bagdads syrisk-ortodoxa domkyrka och utlöste ett blodbad som krävde mer än 50 troendes liv.
Det hände då. Det kan hända igen, precis nu.
Jag tar långa, djupa andetag för att bevara lugnet och försöker koncentrera mig på bön.
Och förstår att jag skymtat något av den ständigt lurande skräck som dådet i Bagdad inplanterat i de kristnas hjärtan, och som ingen nyhetsrapportering kan förmedla på samma sätt.

Att det är relativt sett lugnare i landets norra delar, och att Kurdistan gett så många kristna en fristad, är något att vara tacksam för. Men framtiden i det politiskt instabila Irak, med Kirkuk som fortsatt omstritt område, och med en amerikansk reträtt inför dörren, är knappast att lita på.
Louis Sako, kaldeisk ärkebiskop av Kirkuk, är pessimistisk. "Jag tror inte att USA kommer att släppa Irak och sina intressen här inom den närmaste tiden. Men sker det, är risken stor för inbördeskrig".
Gudstjänstbesökarna skingras snabbt i mörkret efter söndagsmässan. En äldre man som dröjer sig kvar med sin familj försäkrar mig om att de förtröstar på Gud och inte känner någon oro i sina hem, på sina arbeten eller i kyrkan. Men när den äldsta dottern ansluter, ser hon trotsigt på sin far och säger, till föräldrarnas protester: "Jag är i alla fall rädd hela tiden efter det som hände. Precis hela tiden. Hur kan då min framtid vara här?"

Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se