Krönika: Offervilja ett adelsmärke

Impulsen till att skriva den här texten fick jag när en anonym insändare i tidningen Dagen ifrågasatte Kanal 10:s insamlingar till driften av sina sändningar.
Under 1980-talet samlade vi in många miljoner till TV-Inters arbete. Det var lätt, för alla förstod och ingen ifrågasatte behovet av kristna tv-program. Insamlingar till evangelisation och mission har under alla år varit pingströrelsens adelsmärke. Jag minns hur jag imponerades av detta när jag besökte pingstkyrkan redan innan jag kom till personlig tro. Året var 1944 och andra världskriget gick mot sitt slut. En affärsman från Falköping, Karl G Ottosson, gick upp i talarstolen i Kölingaredsveckan, nuvarande Nyhemsveckan, och höll ett brandtal för den yttre missionen.
Han menade att rörelsen måste samla in tio miljoner kronor och sända ut 100 nya missionärer för att möta behoven när freden kom. Tio miljoner då motsvarar cirka 200 miljoner i dagens penningvärde. Det handlade sålunda om ett jättebelopp. Det ingen trodde var möjligt när Ottosson gick upp i talarstolen realiserades under följande år. Hänförelsen hos en enda person tände en hel rörelse.

Offerintresset för nya projekt som handlar om att förmedla evangeliet har alltid varit en central faktor i den svenska pingströrelsen. I mitten av 1900-talet hade rörelsen 1