Nyheter
Krönika: Hälsningar från Frizon
Det skulle ha kunnat stå "Här slutar Sverige" över entrén. För innanför grindarna pratar människor faktiskt med varandra. Alltså, pratar – även med fullständiga främlingar. Och nyktert. Det finns till och med skyltar att ta med sig vid matborden med texten "I dag äter jag gärna med någon jag ännu inte känner". Och det är vi inte bortskämda med, varken i eller utanför kyrkan. Till vardags tilltalar man sällan varandra. Människor kan sitta tätt intill på bussen en halvtimma, utan att ens ägna den andre en blick. Men med ett rosa frizonband runt armleden och på festivalhumör blir det annorlunda.
Som när jag är på väg till gospelkören Joybells konsert och en kille stöter till mig som undrar om jag har öronproppar. "Det är så dumt att få tinnitus", konstaterar han och ler stort.
Och just den stora öppenheten och värmen är mitt första intryck på Frizon,ungdomsfestivalen som under fem dagar lockar tusentals unga från öst och väst, norr och söder.
Att tonåringar, ungdomar och dem som passerat 25 år åker till Närkeslätten beror sannolikt på att det finns tusentals alternativ att botanisera mellan. Konserter, seminarier och kreativa mötesplatser. Eller fotbollsturneringar, improvisationsteater och sumobrottning för dem som inte har lust att sitta stilla. Och alltsammans ger i sin tur tusen och åter tusen saker att samtala om. Gemenskapen och leendena mellan besökarna smittar värre än nysningar. Kristna av ohejdad vana blandas med dem som aldrig satt sin fot i en kyrka tidigare.
En kväll börjar jag prata med en ung kille som halkat in på festivalen av en slump. Och djupt nedsjunkna i soffan meddelar han stolt att han är agnostiker. Men riktigt säker kan man inte vara och skulle Gud få för sig att möta honom tackar han inte nej. Det blir tyst ett par sekunder så halar han upp mobiltelefonen och visar bilder från sommarjobbet på en hundkennel. Där tog diskussionen om vad som finns eller inte finns slut. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Det räcker faktiskt med att trängas en stund under en presenning medan skyfallet pågår eller innan improvisationsteatern drar igång inne i ladan, för att få igång en diskussion.
Och det betyder inte att man drar långa harranger om livets hemligheter. Nej – det handlar snarare om att bekräfta en annan persons existens, bjuda på ett skratt och visa omtanke.
Och visst är det strålande att det man tror på kan utmanas i diverse seminarier och man får en kick på konserterna.
Men det är inte därför Frizon existerar, åtminstone inte i min värld.
För hur coolt det än är att hoppa längst under spelningarna eller skratta sig till magkramp under talkshowen, är det som sker i det innersta det viktigaste.
Det som förvandlar människor i förbönstältet, i kön till seminariet eller när ögonen möter andra ögon. Just de upplevelserna följer med mig hem. Och de söta hundvalpsbilderna från kenneln förstås.
Ruth Peterssonruth.petersson@varldenidag.se
ERBJUDANDE!
Världen idag DIGITAL
2 månader för 10 kr!
KÖP
Världen idag
DIGITAL
129,-
kr/månad
KÖP
Världen idag
PAPPER
189,-
kr/månad
KÖP