Samfundsledare, biskopar, präster och pastorer har i olika forum gått ut och fördömt koranbränningarna. På detta sätt vill man värna muslimska medmänniskor och motverka splittring mellan olika grupper.

Vissa kristna ledare har också gått ett steg längre och gläntat på dörren till att Sverige skulle införa någon slags lag om trosfrid. Ett återkommande argument är att yttrandefrihet inte per automatik innebär en rätt att medvetet kränka. En sådan lag finns i Finland och där betraktas bränning av till exempel Bibeln och Koranen som olagligt.

Tunga jurister som yttrandefrihetsexperten Göran Lambertz har öppnat för liknande bestämmelser i Sverige. Lambertz skriver på sin blogg att han lutar åt att koranbränningar bör förbjudas för att ”intresset av att inte så hat och fiendskap är mycket starkt”.

En opinionsundersökning som TV4 Nyheterna låtit göra visade nyligen att nästan varannan svensk tycker att man ska förbjuda offentligt eldande av till exempel Koranen och Bibeln. Enligt undersökningen från Sifo Kantar var 42 procent för ett sådant förbud.

En som är bekymrad över resonemangen är Sofie Löwenmark, journalist som främst arbetar med att granska islamistiska miljöer.

– Religionsfriheten innebär inte någon rätt att inte bli kränkt, religiösa människor ska inte ha ett extra starkt skyddsnät att inte bli kränkta. Man kan tycka att det är motbjudande att elda upp Koranen eller Bibeln, det tycker jag också, men det ska vara tillåtet, säger hon till Världen idag.

Löwenmark menar att detta inte handlar om bara ett förbud mot att bränna Koranen utan ofta om att hindra angrepp på, och kritik mot, islam.

– Salman Rushdie har aldrig bränt Koranen, Charlie Hebdo har inte eldat Koranen. I Storbritannien fick en film av en muslimsk regissör plockas ner eftersom den uppfattades som hädisk. Hädelseförbudet kring islam gör detta särskilt problematiskt.

Det som kan se ut att vara ett skydd för troende kan på sikt i stället leda till att religionsfriheten inskränks, tror Löwenmark som påpekar att länder med blasfemilagar sällan har någon reell religionsfrihet.

– Religiösa ledare bör vara försiktiga att föreslå inskränkningar i yttrandefriheten, det sägs mycket i religioners namn som absolut kan upplevas som kränkande för vissa. Alla idéer måste få lov att utmanas på olika sätt.

En annan aspekt som hon lyfter är risken att det är de mest högljudda som samhället lyssnar till.

– Genom att bara lyssna på dem som är mest kränkta så blir det än svårare att höras för människor som faktiskt tycker att detta ska vara okej. De mest kränkta får störst makt.