Mellanöstern
Kristna inifrån krigets Iran: Vi hoppas på frihet
Kristna som lever inne i krigets Iran vittnar om både rädsla och hopp, men också om hur Bibeln är deras styrka. Det uppger Open Doors.
– Denna smärta är som en förlossning, den kommer med oro, men vi ber att den snart ska ge liv och frihet, säger en av de kvinnor som organisationen varit i kontakt med.
Publicerad
Mitt i krig, oro och hårdare restriktioner uppmanar kristna i Iran omvärlden att be för fred och rättvisa i landet. Det rapporterar missions- och människorättsorganisationen Open Doors, som följer situationen för kristna i länder där religionsfriheten är mycket begränsad.
Enligt organisationen har situationen för civila i Iran försvårats under det pågående kriget då sjukhus och skolor i vissa fall används för militära operationer. Samtidigt ökar oron för de kristna som på grund av sin tro sitter fängslade i Iran, då nya uppgifter tyder på att förhållandena har försämrats i det ökända Evinfängelset, där flera av dem sitter.
Trots den osäkra situationen fortsätter kristna i Iran att komma samman i bön och Open Doors återger flera vittnesmål från troende i landet. En kristen kvinna från södra Iran beskriver situationen som smärtsam, men samtidigt hoppfull.
– Denna smärta är som en förlossning, den kommer med oro, men vi ber att den snart ska ge liv och frihet. Fortsätt att be, folk här behöver hopp. De behöver veta att det finns en frälsare, säger hon enligt Open Doors.
En kristen man från en av hamnstäderna berättar att Bibeln är hans källa till styrka just nu.
– I dessa dagar har Psalm 94 varit min tröst. Den erkänner både förtvivlan och orättvisa, men lyfter samtidigt att Gud ser, dömer och handlar, säger han.
Ytterligare en man uttrycker en liknande förhoppning om framtiden:
– Vi litar på att födelsen av en ny framtid för Iran är på väg, i Hans perfekta timing och vilja.
I dessa dagar har Psalm 94 varit min tröst. Den erkänner både förtvivlan och orättvisa, men lyfter samtidigt att Gud ser, dömer och handlar.
Även iranier i exil följer utvecklingen med stor oro. Många uttrycker en stark längtan efter att kunna återvända till ett land där de kan leva i trygghet och utöva sin tro fritt.
– Det var väldigt svårt för mig att lämna hemmet [i Iran], och jag brottades med den känslomässiga stressen av att lämna mitt liv bakom mig. Så fort vi hörde om protesterna längtade jag efter att vara med mitt folk, de protesterade och ropade på gatorna, och jag var inte där, säger en kvinna till Open Doors.
Hon fortsätter:
– Jag hoppas att vi en dag kan återvända. Jag önskar att det sker snart, säger hon.
