Herren har sin glädje i dem som vördar honom, som hoppas på hans nåd.
Psaltaren 147:11

Världen idag

Kinesisk militärpolis bygger ett stängsel vid gränsen mot Nordkorea. De nordkoreanska flyktingar som lyckas ta sig till Kina möter många faror, men en del lyckas få hjälp av ett hemligt nätverk. Foto: Ng Han Guan / AP / Scanpix

Kristna hjälper nordkoreaner på flykt

"Leta efter hus med kors på taket". Det rådet får nordkoreanska flyktingar i Kina. Hemliga nätverk hjälper dem till friheten.

Nyheter · Publicerad 11:00, 4 mar 2013

– De som flyr från Nordkorea upptäcker snabbt att de bytt ut en mardröm mot en annan. Det säger Melanie Kirkpatrick, mångårig journalist på Wall Street Journal, som skrivit boken "Escape from North Korea". Boken handlar om flyktingar och de hemliga nätverk som hjälper dem. Nätverken kallas för "den underjordiska järnvägen", efter ett liknande nätverk som hjälpte amerikanska slavar med hemliga flyktvägar på 1800-talet.
Resans första etapp, från Nordkorea till Kina, måste flyktingen klara själv. Om han blir upptäckt av nordkoreanska gränsvakter kan han bli skjuten på platsen. Om han tas levande hamnar han i fängelse eller något av de ökända fånglägren.

Även på den kinesiska sidan av gränsen väntar fängelse om flyktingen blir upptäckt.  Kinesiskt fängelse är ändå inte det värsta, värre är att Kina konsekvent skickar tillbaka flyktingarna till Nordkorea, där flykt räknas som landsförräderi och bestraffas därefter.
"Det är aldrig ett lätt beslut att fly. Alla som flyr är helt införstådda med riskerna", skriver Kirkpatrick i boken.
Om flyktingen klarar sig helskinnad förbi vakterna på båda sidorna väntar nya faror. Många av flyktingarna hamnar i klorna på människohandlare. Men några har tur. De kommer i kontakt med kristna och hjälps till "den underjordiska järnvägen".

Joseph Gwang-jin Kim var en av de lyckliga. Svälten drev honom på flykt 2005, 14 år gammal. I över ett år gömde han sig i Kina. Joseph visste inte vad han skulle göra då han steg i land på den kinesiska sidan av gränsfloden Tumen.
Han knackade på närmsta husdörr, men skickades bort.  Det­samma hände flera gånger. Varje gång fick han samma svar: "Vi kan inte hjälpa dig".
Bristen på hjälpsamhet har en förklaring. Kina förbjuder hjälp till flyktingar. De som trotsar förbudet riskerar flera års fängelse. Melanie Kirkpatrick känner själv en kinesisk kvinna som satt två år i fängelse efter att hon köpt en tågbiljett till en flykting.
– Många flyktingar kommer till Kina utan en plan, som Joseph. De svälter och är desperata och hoppas hitta någon som kan hjälpa dem, berättar författaren över telefon från Washington.

Några få hittar den hjälp de söker. Lokalbefolkningen belönas om de anger flyktingar till polisen. Unga flickor och kvinnor riskerar också att bli offer för människohandlare.
– Jag har intervjuat många, många nordkoreanska kvinnor. En överväldigande majoritet av dem blir antingen sålda som brudar till kinesiska män eller tvingas in i sexindustrin, säger Kirkpatrick.

Joseph Gwang-jin Kim fick hjälp till slut. En man bjöd in honom  och gav honom mat. Mannen var en etnisk korean, som så många andra i gränsregionen. När de samtalade kom det också fram att han var kristen.
Han rådde Joseph att gå till närmaste by. Där träffade han en gammal kvinna som gav Joseph det här rådet: "Leta efter ett hus med kors på taket, om du behöver hjälp".
Så kom Joseph i kontakt med det kinesiska hjälpnätverket. Omkring två år efter att han korsade gränsfloden kom Joseph till USA.

Melanie Kirkpatrick beskriver den underjordiska järnvägen som ett hemligt nätverk av trygga hus och ständigt skiftande resvägar. Nätverket är organiserat i celler och bara några få känner till hela resvägen.
– Nätverket drivs till största delen av kristna och humanitära grupper som gör det utifrån personlig övertygelse. Men ofta måste man också blanda in människosmugglare som ser på det som en inkomstmöjlighet. Några av dem är mycket skickliga, men det händer också att de misslyckas. Det gör att flyktingarna är extremt sårbara. Det har hänt att flyktingar ger alla sina pengar till en människosmugglare som bara försvinner.

Hjälparna kommer från flera olika kategorier, förklarar Melanie Kirk­patrick.
– En del av dem är lokala kinesiska kristna, ofta etniska koreaner. Koreanerna är en av de officiella etniska minoriteterna i Kina. Ända sedan missionärer kom till Manchuriet vid slutet av 1800-talet har det varit många kristna i det här området och de får lov att praktisera sin kristna tro. Därför finns det många små kyrkor.
– Lokala kristna är ofta villiga att hjälpa till en kort tid. De ger tak över huvudet några nätter, eller hjälper flyktingarna att få ett arbete. Men de kan inte ge långsiktig hjälp, eftersom deras kyrkor kan bli exponerade och stängas.

Även sydkoreanska missionärer hjälper flyktingarna i Kina. En tredje grupp är amerikaner, ofta med koreansk bakgrund.
– De tar stora personliga risker för att hjälpa till. Flera av dem har arresterats, säger Melanie Kirkpatrick. Hon förklarar att det också finns en annan risk.
– Nordkoreanska agenter agerar i Kina. Det har hänt att sydkoreaner har blivit kidnappade och förts till Nordkorea där de "försvunnit".
Melanie Kirkpatrick har ofta frågat hjälparna vad som motiverar dem.
– Ofta citerar de en bibelvers när de svarar. Tron är en stark drivkraft. Många av flyktingarna som varit i kontakt med kristna kommer själva till tro. Jag tror det är för att hjälpen de får är ett starkt vittnesbörd.  En del av de flyktingarna återvänder till Nordkorea för att sprida sin tro.

Melanie Kirkpatricks intresse för Nordkorea väcktes när hon läste en artikel om landet i sin egen tidning på tidigt 1980-tal. Hon greps av beskrivningarna av hur folket tillbad Kim il Sung. Efter 29 år på Wall Street Journal valde hon 2009 att pensionera sig tidigt för att skriva sin egen bok om Nordkorea.
– Jag ville skriva den här boken för att Nordkorea gripit mitt hjärta, men också för att flyktingarna och hjälparna är en bra berättelse.

Författarinnan menar att flyktingströmmen från Nordkorea har en positiv inverkan på landet.
– Det är en extremt positiv trend som tvingar landet att vakna upp. Folk lär sig hela tiden mer om världen utanför och förstår att regimens propaganda är en lögn.
Men om regimens framtid har hon ingen klar uppfattning.
– Många hade hoppats att den nya presidenten var en reformator, men det ser vi inget tecken på. Något av det första han gjorde var att ge en "skjut för att döda"-order till gränsvakterna. Det har blivit mycket svårare att ta sig ut ur landet och antalet flyktingar som tog sig till Sydkorea minskade betydligt från 2011 till 2012.

Stigmatisering av Polen drivs av ideologiska särintressen

Ledare EU-kommissionen fortsätter att rasa mot medlemslandet Polen som anses bryta mot grundläggande... lördag 27/11 00:10

Första Advent en kontrast till politiskt kaos

Ledare Veckan mellan Domsöndagen och Första Advent, alltså vid skiftet från ett gammalt kyrkoår till ett... lördag 27/11 00:00

Tomas Sjödins författarskap prisas igen

Kultur. Författaren och pastorn Tomas Sjödin har tilldelats året Birger Norman-pris.   Priset vill... lördag 27/11 18:00

Oklart vem som bär skulden för regeringskollapsen

Hade Magdalena Andersson (S) kännedom om att Miljöpartiet kunde lämna regeringen om... lördag 27/11 14:00

Mission på sociala medier i en onådd folkgrupp

Missionsglimten Det plingar till i min telefon. Ett meddelande kommer in på en säker chatt-app från en medarbetare... lördag 27/11 00:00

Hela havet stormar i riksdagen efter den historiska onsdagen

Ledare Hela havet stormar. Så beskrev Sveriges radios Tomas Ramberg situationen efter att MP deklarerat... fredag 26/11 00:10

Senaste nytt

    Därför terrorstämplade Israel sex så kallade ”humanitära” organisationer

    Israelkommentar I oktober terrorstämplade Israel sex humanitära icke-statliga organisationer, så kallade NGO:s....
    Podcasts
    Följ Världen idag i sociala medier