Det är på debattplats i Läkartidningen som Lars Breimer, överläkare i Örebro, skriver om studier från Sydkorea och Mexiko, där ekonomiska kostnader för barn med Downs syndrom belyses.

”De totala medicinska och privata kostnaderna för familjer med barn med Downs syndrom är högre än om ett barn inte fötts med det tillståndet”, skriver han, och menar att det därför krävs ”extra ekonomiska resurser och välfärdsstöd för dessa familjer”.

Breimer, själv medicinskt ansvarig för den fosterdiagnostiska metoden Nipt i Region Örebro län, beskriver sin slutsats utifrån rapporterna:

”Det är svårt att inte tänka att detta är en halvkväden visa för mer och bättre fosterdiagnostik.”

Han anför vidare att i länder med ett skattefinansierat sjukvårdssystem som går med underskott ”måste en allt större del av kostnaderna förr eller senare överföras på individerna”.

Artikeln möter stark kritik från läkarkollegor.

”I samband med dagens ekonomiska tänkande främjar hans artikel starkt att prenatal diagnostik utförs och barn med Downs syndrom aborteras”, skriver Ludwig Hellmuth, läkare i Södertälje, i en kommentar på Läkartidningens webbplats. Han slår fast att ett sådant här resonemang inte är etiskt korrekt.

Herman Stål, docent vid Umeå universitet, beskriver i en annan kommentar utspelet som oetiskt och oinsatt.

”I det ögonblicket samhället lägger sig i/formar individers reproduktiva val så får vi eugenik” [rashygien; red anm], skriver han.

Det är långt ifrån första gången som röster inom vården börjar tala om barn med Downs i termer av kostnader. Världen idag har tidigare berättat om ett brittiskt förslag där läkare ville ställa kostnaden för vård av barn med Downs mot kostnaden för att införa det dyra fostertestet Nipt. Det fick flera föräldrar att rasa.

– Som förälder till en ung person med Downs syndrom blir jag förskräckt över förslaget att livskostnader för vård av barn och vuxna med Downs syndrom bör vara en faktor för att fastställa huruvida de bör födas, sade en pappa till ett barn med Downs då.