Konvertiter: Avslag i Sverige – men får stanna i Tyskland

Personer som söker asyl i Sverige och uppger att man konverterat från islam till kristen tro har ofta svårt att bli trodda. Bara mellan 2018 och 2019 har uppemot 3 000 personer som konverterat till kristen tro, eller i ett fåtal fall ateism, fått avslag hos Migrationsverket, trots att konvertering inte är tillåtet i hemlandet, säger Maria Gustin Bergström, pastor och civilingenjör som arbetat med Konvertitutredningen och den uppföljande rapporten.

– Det är personer som är dokumenterat döpta och aktiva i församlingar. Det handlar om tusentals människor nu, men ändå hörs inget ramaskri i befolkningen. Det är tungt. Vi talar om människor som kan definieras som religiöst förföljda, säger hon.

I den nya rapporten, som Skandinaviska människorättsjuristerna och nätverket Rätt till tro står bakom, har man gjort en enkät till 76 deltagande församlingar i Konvertitutredningen – en enkät som sedan 46 församlingar svarat på.

Nära hälften uppger att det är något eller mycket svårare för en afghansk konvertit att få asyl jämfört med innan Konvertitutredningen. Endast två procent upplever att det blivit enklare och närmare 20 procent upplever ingen skillnad.

Konvertiter som får avslag går en av tre vägar: De utvisas, de flyr till ett annat land eller går under jord.

– De som utvisats har stora svårigheter att stanna kvar i Afghanistan. De flyr oftast vidare och kan inte visa sin tro öppet, säger Maria Gustin Bergström.

De som blir papperslösa hamnar i en skuggtillvaro som ofta innebär stor press och ovisshet. Bland de som flyr vidare till andra europeiska länder vittnar församlingar om exempel på personer som får uppehållstillstånd.

Det innebär att dessa länders myndigheter väljer att gå emot den sedan flyktingvågen 2015 kraftigt omdebatterade Dublinförordningen, vars grundregel är att den som flyr till Europa ska söka asyl i det första säkra land man kommer till.

Att man i flera fall valt att inte sända konvertiter tillbaka till Sverige i strid med förordningen är intressant, menar Maria Gustin Bergström.

– Det verkar som att till exempel Tyskland och Frankrike ibland frångår Dublinförordningen eftersom de menar att om man sänds tillbaka till Sverige så skulle man utvisas som konvertit och att det inte är acceptabelt.

I rapporten konstateras att Migrationsverket åtminstone delvis verkar ha lyssnat till kritiken mot de kritiserade kunskapsfrågor som konvertiter ibland fått och som många ansett varit orimliga och utan vikt för att avgöra en konversions äkthet.

Maria Gustin Bergström menar dock att det är problematiskt att asylprocessen fortfarande nästan helt avgörs av verbal förmåga och intellektuell kapacitet.

– Forskning kring konversion visar att det är en inre process, men minst lika mycket handlar det om aktivt deltagande i gudstjänst- och församlingsliv. Det borde Migrationsverket ta till sig.

Den enda kritik myndigheten medgett utifrån Konvertitutredningen är den stora skillnad i bifall och avslag som funnits mellan olika regioner.

– Svaret på det är att man utbildar en region, Göteborg, som hade högst andel avslag, kring hur man ska hantera konvertiter. Det rimliga hade varit att utbilda alla regioner.