Kallelsen till Guds rike

Kallelsen till Guds rike
Våren är här med sina skolavslutningar. Jag tänker på mina egna skolavslutningar:
I den lilla kyrkan mitt i staden satt vi, högtidliga och förväntansfulla på knarriga gamla träbänkar, nötta av alla gudstjänstbesökare som genom åren besökt kyrkan. Vi satt med raka ryggar och förstod inte riktigt varför bänkarna var så obekväma. Träet var både lent och hårt. Alla dessa vattenkammade pojkar och flickor med fina kläder inför avslutningen. Kyrkan var sval och ovanför altaret hängde målningen föreställande det avlägsna heliga landet. Det var som det skulle vara. Ett tryggt igenkännande från förra skolavslutningen.
Föräldrar, fröknar och alla skolbarn och så ljöd orgeln, "Den blomstertid nu kommer".
Avslutning, sommarlov, ledighet och drömmar om allt som sommaren skulle innehålla. Betygsutdelning, ta i hand och bocka eller niga, glad eller mindre glad för att man visste någorlunda vad betyget innehöll. Skratt och fniss samt frökens allvarsamma min som tillrättavisade oss med en blick.
Långt borta i världen någon annanstans fanns något som hette "det kalla kriget", och en bomb som kunde göra slut på hela världen. Amerika var bra och Sovjetunionen var dåligt. Allt var enkelt.

Utanför kyrkan lyste solen och det vara bara minuter från sommarlov. Det där kriget som var kallt fanns inte, inte här och inte nu.
Den svenska flaggan fladdrade i försommarvinden och folkhemmet höll på att byggas som bäst, vi var trygga i vår del av världen.
Framtidstro och trygghet, vi var ju mitt i välfärdens uppbyggelseskede, alla tycktes ha jobb och de flesta mammor var hemma när man kom hem från skolan. Och de flesta visste vad tio Guds bud innehöll, det hade man lärt sig i skolan. Buden som handlade om förhållandet mellan Gud och människa, och förhållandet människor emellan. Rätt var rätt och fel var fel.

I dag är skolavslutningen på olika platser i landet inte i en kyrka utan i en "neutral" lokal utan några kristna förtecken. Någon kan ju bli stött eller kränkt av det kristna budskapet i "Den blomstertid nu kommer", eller att Guds tio budord saknar relevans för nutidsmänniskan. Nedmonteringen av kristendomen i vårt land firar ständigt nya triumfer medan många kristna är tysta och till synes, självupptagna.
Vår tidsbesparande materialism tycks stjäla tiden och fokus är inte längre nästan eller Gud. Det lilla utrymmet vi vunnit i tid det är så dyrbart, därför sätter vi oss själva i första rummet, ofta på bekostnad av nästan och Gud. I dag finns det knappt någon framtidstro hos våra barn, det verkar som om tomheten breder ut sig; det meningslösa våldet är vardagsmat och de vuxna sviker i att vara förebilder. Profeten utropar:
Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk. Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David. (Jes.55:1-3)

Kallelsen till Guds rike står kvar för oss troende, om än i tider av avfall, bekvämlighet och likgiltighet. Herrens löfte och erbjudande gäller en sann tillfredsställelse och ett meningsfullt liv. Vi kommer aldrig att få tillbaka det jag beskrev ovan, snarare är det så att vi alla måste hämta ny kraft att fortsätta vara brinnande och hängivna Jesus trots sekulariseringens framfart.
Det kommer en tid när Herren kommer tillbaka. Vi skall än en gång få vara med om en avslutning, en examen – den riktiga blomstertiden kommer.
Under tiden som återstår kan din törst och din hunger bara mättas av Herren, han som är trofast i att ge oss av sin nåd. Vare sig materialismen eller intellektualismen kan släcka din törst, bara Jesus.
Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. (Paulus)

Såsom vi var inför skolavslutningen i det förgångna, kammade, finklädda och förväntansfulla till tonerna av "Den blomstertid nu kommer" ekande i våra öron, så skall vi leva väl medvetna om tiden. Inte i ett nostalgiskt tillbakablickande, utan ett liv med gudsfruktan och barnslig hängivenhet. Vi arbetar för ett "sommarlov" i himlen.
Profeten ropar: Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: Se, er Gud! Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. (Jes. 40:8-10)
Herren kommer snart, det är så mycket som pekar på det. Låt oss klara av Guds avslutning, låt oss bestå inför hans examen, det jordiska blomstret vissnar, men det finns ett himmelskt som aldrig vissnar och den blomstertid, den kommer nu.

Åke Carlson
Pastor, Livets Ord, Göteborg