Myndighetens studie slår fast att förstagångsföräldrar som lever i situationer som "kan betecknas som jämställda eller otraditionella, eller föräldrar som är dubbelarbetande, samtliga har högre sjukfrånvaro än de som har en traditionell arbetsfördelning med mannen som huvudförsörjare". Alla andra konstellationer än den som betecknas som "traditionell" där kvinnan tar huvudansvaret för hemmet och mannen för inkomsten, innebär en högre risk för sjukfrånvaro för både kvinnor och män.

"Det gäller situationer där någon av föräldrarna i hög grad har dubbla arbetsbördor, eller är jämställda och försöker dela på förvärvsarbete och ansvar för hem och barn, eller bryter mot normen genom att mannen tar ett större hemansvar", skriver Laura Hartman försäkringsdirektör, Försäkringskassan, på debattplats i Svenska dagbladet.

Hon menar att "det kostar att bryta med rådande normer" och att den manliga normen alltjämt är att "ha sitt huvudsakliga intresse och ansvar i arbetslivet".
Trots ökad risk för ohälsa menar myndighetsföreträdaren att det är bra att fortsätta driva på en utveckling där föräldrarna delar lika. Det kan "på kort sikt ge en viss ökning i sjukfrånvaron om inga förändringar sker i övrigt. Men på lång sikt är ett delat ansvar för hem och barn en förutsättning för att den ekonomiska ojämlikheten mellan kvinnor och män utjämnas", skriver Laura Hartman.

Susanne Nyman Furugård är en av de drivande i uppropet "Hållbar familjepolitik nu!". Hon förvånas inte över Försäkringskassans rapport.
– Försäkringskassan egna siffror här visar på ökad sjukfrånvaro bland föräldrar som försöker leva enligt den jämställdhetsnorm man predikar för föräldrar. Medan de som väljer själva och bestämmer sinsemellan uppnår en mer hälsosam balans, konstaterar man.

Hon reagerar starkt på avslutningen i debattartikeln från Försäkringskassan.
– Då gör man en ideologisk krumbukt och försöker komma fram till det som är politiskt korrekt, att man ändå ska köra vidare på den här linjen trots att det kommer kosta ännu mer en tid framöver. Det märks tydligt att detta är en slags tro.

Men är det inte viktigt att försöka förändra det ojämställda uttaget av föräldraledigheten?
– Det här är bara en tolkning vad man menar med jämställdhet, att man ska jobba lika mycket och ta lika mycket, eller lite, hand om barnen. Det finns andra vägar att gå. Man har så länge totalt nedvärderat arbetet att ta hand om sina barn. Det anses inget värt om man gör det själv, bara när andra gör det. Nu måste vi på allvar fundera på om den utgångspunkten är fel, säger Susanne Nyman Furugård.