Lövhyddohögtiden firas till minne av hur israeliterna, med Guds hjälp, lyckades fly från slaveriet i Egypten och sedan fick bo i tillfälliga hyddor under den långa vandringen mot Kanaan.

Därför är det ett religiöst påbud att inta måltider – och gärna även sova – i en ”lövhydda” (på hebreiska sukka, i plural sukkot) under det veckolånga firandet.

Lövhyddohögtiden är även en skördefest, där bland annat den citronliknande etrogfrukten spelar en viss roll. Traditionellt ska man tillsammans med etrogen också skapa en bukett av ett antal specifikt bibliskt angivna bladverk, såsom palmträd, pil och myrten.

Påbudet till högtiden återfinns i 3 Moseboken kapitel 23. Där står det bland annat:

”Alla infödda i Israel ska bo i lövhyddor, för att era efterkommande ska veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud” (v 42–43).

I år varade lövhyddohögtiden från måndagskvällen den 20 september till måndagen den 27 september.

Även om många av förra årets coronarestriktioner nu var borta var det inte helt som vanligt under firandet. Alla som deltog i religiösa samlingar inomhus med fler än 50 deltagare var tvungna att uppvisa att de antingen var vaccinerade mot covid-19, hade fått negativt utslag på ett test, eller haft sjukdomen nyligen.

Dessutom var det krav på munskydd inomhus.

Tisdagen utgjorde en självständig helgdag, kallad Shmini Atzeret. Då läser man mazkir, en bön till minne av de hädangångna, samt tfillat hageshem, som är en bön om regn i Israel under den kommande vintern.

Därefter, i dag onsdag, infaller så Simchat Torah (en efterbiblisk högtid, på svenska ”glädje över Torah”), med sin särskilda procession, hakafot, som sker under högtidsgudstjänsten i synagogan. Då tas samtliga Torah-rullar ut ur Torah-skåpet i synagogorna och bärs i procession sju varv runt om i salen.

Detta för att fira att årets Torah-läsning därmed är avslutad, i och med sista avsnittet ur 5 Moseboken, och man börjar om på nytt, samma dag, med första avsnittet ur 1 Moseboken.