Inget problem med konfessionella inslag

– Det har funnits medlemmar i Friskolornas kristna råd som upplevt att inspektörerna ”ansträngt sig” för att hitta något avvikande när det gällde de konfessionella inslagen. Vi menar att det är fel approach, och nu behandlar vi alla skolor lika så långt det är rimligt, säger Marie Axelsson, rättschef vid Skolinspektionen.

När den nya skollagen antogs 2009 drog staten en gräns för vilka slags kristna eller andra religiösa inslag som en skola skulle få erbjuda sina elever.

I en kommunal skola, sa lagstiftarna, får det under skoldagen inte förekomma några som helst så kallade konfessionella inslag – så som morgonbön, gemensam gudstjänst eller liknande samlingar.

Det får det däremot i fristående skolor, under förutsättningen att dessa förläggs utanför själva undervisningstiden, och är helt frivilliga för eleverna.

Gränsdragningen var inte helt lätt att förstå sig på för alla skolor. Och under de första fem åren efter skollagens införande uppmanade Skolinspektionen sina inspektörer att särskilt titta på hur de fristående skolorna hanterade frågan om konfessionella inslag.

– Men det var ovanligt med kritik och var inget som utmärkte sig i rapporterna. Så i den nya, treåriga, tillsynsmodellen har vi tagit bort momentet. Liksom vi har tagit bort annat som vi inte heller längre granskar på samma sätt, så som avgifter i skolan, säger Marie Axelsson.

– Det betyder inte att vi inte granskar det om det skulle finnas signaler om att det sköts på ett felaktigt sätt, eller om det kommer anmälningar från enskilda.

De områden som i stället är i fokus vid en tillsyn är studiero, undervisningen, lärande, systematiskt kvalitetsarbete och skolledningen.

– Vi har bestämt att vid tillsynen prioritera de områden som enligt forskning och vår egen erfarenhet leder till bra kvalitet i skolan, eftersom vi vill vara där vi gör mest nytta. Och ser man på de faktorer som har mest effekter för elevers möjlighet att nå målen, så visar varken forskning eller vår egen erfarenhet att det skulle påverka kunskapsresultaten om vi valde att hårdgranska hur friskolorna sköter de konfessionella inslagen.

Jan Rosman, styrelseordförande för kristna Johannesskolan i Norrköping, är en av många kristna friskoleveteraner som är nöjd med beskedet.

– Det är en framgång, naturligtvis, och det betyder att de kristna skolorna har fått en frihet att i högre grad vara sig själva, säger han till Världen idag.

Samtidigt menar han att fokuseringen på ”konfession”, och på uppdelning mellan utbildning och undervisning, leder fel.

– Å ena sidan säger man att alla skolor ska verka i enlighet med den etik som ”förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Å andra sidan säger man att undervisningen ska vara icke-konfessionell, och gör den här halsbrytande uppdelningen mellan undervisning och utbildning, säger Jan Rosman.

– Det är en konstruktion som inte står att finna vare sig i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där står det bara att föräldrarna har rätt att välja utbildning för sina barn, och att staten ska ”respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”

Om man hårdrar det, menar Jan Rosman, har alla människor någon slags grundläggande ”konfession” eller existentiell uppfattning, vare sig den innehåller Gud eller inte.

– Om konfession är detsamma som värdering, vilket det i väldigt hög grad är, blir det märkligt att säga att skolan ska vara icke-konfessionell, eller att det inte får förekomma konfessionella inslag. För ska undervisningen då vara värderingsfri? Man vill ju att skolan ska genomsyras av vissa normer och värderingar. Och min tes är att det inte går att ha någon undervisning utan värderingar. All kunskap kommer med värderingar.