Som Världen idag tidigare har berättat har de fem ursprungliga ledamöterna i Livets ords styrelse beslutat om ett förmånligt pensionsavtal med församlingen. Avtalen innebär att de fem personerna vid sin pension får en ersättning som motsvarar 100 procent av den slutliga lönen fram till 75 års ålder. Därefter trappas lönen ner till 75 procent av lönen, vilket sedan gäller livet ut.

Vad var syftet med pensions­avtalen?
– Besluten fattades ju långt före min tid och jag var därför inte med i resonemangen kring dem. När jag nu har försökt skaffa mig en tydligare bild av ursprungstanken, verkar den ha varit att detta skulle ses som lön för att pionjärerna i arbetet skulle fortsätta att aktivt arbeta i Livets ord efter pensionsåldern. Från det perspektivet framstår själva grundtanken som mer rimlig, även om andra problemställningar kvarstår.

Så avtalen handlade egentligen inte om att ge ersättning för att de här personerna skulle dra sig tillbaka?
– Nej, detta är den tydliga bild jag får också då jag pratat med dem som arbetade med att förbereda förslagen och beslutsunderlaget.
Två av personerna – Ulf och Birgitta Ekman – valde efter sin konversion till katolska kyrkan i våras att meddela att de inte ville göra anspråk på den extra ersättningen. Utifrån grundsyftet med avtalen ser Joakim Lundqvist det som helt logiskt att de valde att inte göra anspråk på sina ersättningar.
– Det finns en naturlighet i att Ulf och Birgitta avstår sina ersättningar, eftersom de inte längre är kvar i församlingen och inte längre arbetar här. Något annat hade varit oförsvarligt utifrån avtalens grundtanke. Detta kan jämföras med Svante Rumar, som jobbar kvar heltid och ansvarar för hela vårt bönearbete, trots att han nu är pensionär.

Förekomsten av pensionsavtalen meddelades på ett församlingsmöte i mitten av november, till vilket det hade kommit in frågor om avtalens utformning. På mötet omnämndes avtalen utifrån att personerna i fråga hade fått utstå särskilt lidande.
– Jag tror att det uttrycktes mer spontant. Det är naturligtvis helt sant att dessa som pionjerat och lett Livets ord ända från början har fått utstå mycket lidande. Det innebär en enorm press att stå i bräschen för ett sådant här arbete, och som yttersta ledare bär du en stor andlig tyngd på dina axlar. Däremot kan jag inte se att detta i sig ska ha haft något att göra med grundtanken bakom pensionsavtalen. Det är omöjligt att ställa ekonomiska ersättningar i relation till mängden lidande någon får utstå. Dessutom är det naturligtvis oerhört många som burit ett lidande och gjort enorma uppoffringar för att bygga vår församling.

Beslutet om de förmånliga pensionsavtalen fattades 1998. Det var vid en tidpunkt då andra anställda på Livets ord inte hade någon tjänstepension alls. Något som har väckt reaktioner.

Har du förståelse för att en del blir upprörda av att en liten skara får väldigt förmånliga pensioner, medan andra inte får någon pension alls?
– Ja, det har jag. Jag kan ju inte fullt ut redogöra för hur resonemanget gick kring detta. Men det är helt klart en olycklig signal när några personer får ett speciellt avtal, medan andra inte får det.
– Återigen, det ligger visserligen något viktigt och bibliskt i att hedra personer som stått i en speciellt utsatt position av ledarskap, men det är också oerhört viktigt att markera att Livets ords arbete har byggts och utvecklats genom väldigt många människors hängivenhet, hårda arbete och böner.
Joakim Lundqvist berättar att det under en längre tid pågått en diskussion och ett aktivt arbete inom styrelsen med att förbättra pensionsvillkoren för alla anställda på Livets ord. Från och med den 1 januari 2015 omfattas alla, oavsett roll eller position, av samma villkor.

En del har reagerat på att besluten om avtalen till styrelsen fattades av styrelsen själva. Hur ser du på det?
– Det är självklart ingen lyckad situation. Jag känner allas hjärtan i styrelsen, vet att var och en av dem har offrat enormt mycket av både tid och egna pengar in i arbetet och jag har ett självklart förtroende för att ingen av dem har avsett att sko sig. Däremot är det aldrig bra eller förtroendeingivande att någon fattat beslut om sina egna förmåner. Ett liknande scenario ska inte kunna hända igen, det säkerställer vi nu.

Du har nämnt tidigare om att det pågår ett förändringsarbete för att öka transparensen i det här avseendet. Vill du berätta om det?
– Det som är oerhört viktigt för oss framåt nu är att ha klara, tydliga och transparenta rutiner för hur beslut om löner för styrelse, pastorer och chefer sätts. Vi har påbörjat arbetet med att tillsätta en helt extern kommitté, som ska ges insyn i alla sådana processer och ge råd och rekommendationer.

Vilka kommer ingå i den kommittén?
– Jag kan inte gå ut med namn förrän allt är helt klart, men det viktiga är naturligtvis att de har stor kompetens, och att de inte står i en ekonomisk relation till Livets ord och därför kan uppfattas som jäviga.
– Vi är sedan en tid tillbaka också i en process av att ta in många fler personer i de olika styrelsearbetena på Livets ord för att bredda kompetensen, få fler perspektiv och öka transparensen och insynen i arbetet. Det menar jag är en nödvändig och sund utveckling av arbetet framåt.
En del är upprörda över att informationen har kommit fram först nu, som svar på raka frågor. Finns det anledning till självkritik?
– Absolut. När det gäller kommunikation har vi mycket kvar att göra. Min ambition är att Livets ord ska agera med öppenhet, tydlighet och transparens i alla delar av vårt arbete. Däremot är det inte alltid enkelt att göra avvägningar om vad som bör informeras om, då vårt arbete är väldigt stort och vidsträckt. Men inte minst en sådan här fråga bär ju en känslighet i sig som medför ett stort behov av total transparens.

När fick du själv veta om avtalen?
– Det var ju först nyligen som det blev aktuellt för någon i styrelsen att gå i pension, och i samband med det har det här beslutet aktualiserats. Den fulla innebörden i avtalen kände jag inte till förrän nyligen.
På församlingsmötet i november framkom inte att Ulf och Birgitta Ekman hade avsagt sig sina ersättningar. Detta är något Joakim Lundqvist beklagar.
– Jag är inte alls nöjd med hur informationen kommunicerades från vår sida och förstår att det kan uppfattas som märkligt att tydlig och klar information inte gick ut från början. Det var tyvärr svårare än jag trodde att skapa en full bild av exakt vad som hade hänt när. Tyvärr gick en del information ut från oss innan bilden visade sig vara komplett. Detta var väldigt olyckligt, eftersom jag är angelägen om att alla medlemmar och övriga intresserade ska kunna få korrekt, saklig och tydlig information snabbt då frågor ställs eller aktualiseras.

När informerades ni om att de hade avsagt sig sina ersättningar?
– Den information jag nu har är att Ulf och Birgitta strax efter konverteringen uttryckt en önskan att avstå pensionsavtalet. De hade då redan på eget initiativ sänkt sina löner och mottog betydligt mindre än vad de var berättigade till. Man bör också ha med i beräkningen att Ulf och Birgitta varit några av församlingens största givare, bland annat genom att Ulf har avstått all royalty på böcker han har skrivit och i stället skänkt den till församlingen.

Det har framkommit att den extra ersättningen ändå betalades ut, hur kommer det sig?
– Tyvärr kommunicerades inte deras önskan vidare internt, vilket ledde till att ersättningen betalades ut längre än den skulle ha gjort. I november korrigerades och återbetalades allt och de enda pengar som nu betalas till Ekmans är de pensionsmedel som finns avsatta sedan tidigare. Detta är vad som borde ha kommunicerats från första början, även vid församlingsmötet. Detta är ett underbetyg och vi kan bara djupt beklaga att så inte skedde, men det förekom i början olika uppgifter och det var som sagt svårt att få en samlad bild av allt detta.

En del menar att det har kommit vissa motstridiga besked de senaste dagarna. Hur ser du på det?
– Det är helt naturligt att förvirring uppstår då man möter uppgifter som inte verkar gå ihop. Även för egen del tog det en stund att få full klarhet i vad som har sagts och skett. Detta är allvarligt och inget vi kommer att hasta förbi. Här krävs hårt och målmedvetet arbete med principbeslut och tydliga kommunikationsrutiner, för att en liknande situation inte ska uppstå igen. Detta blir en viktig förtroendefråga framåt.

Du valde att gå ut på Facebook häromkvällen för att svara på frågor angående pensionsavtalen – varför gjorde du det?
– Jag är angelägen om att folk, och inte minst församlingsmedlemmar, vet om att jag efterfrågar och värdesätter att höra deras frågor och tankar. Något av det viktigaste för mig som pastor är att försöka leva nära medlemmarna, lyssna och svara. Jag är till för dem, inte tvärtom. Vi behöver stärka och uppmuntra en kultur där frågor kan ställas, där man lyssnar noga och tar människors oro på allvar. Där man bemöter varandra med respekt i alla riktningar.
– Den kyrka vi vill bygga framåt ska präglas av det förhållningssättet. Ingen verksamhet kan byggas på annat än förtroende, och förtroende bygger på öppenhet, närhet och lyhördhet. Om förtroendet blivit naggat i kanten är det extra viktigt att öppna så många tillgängliga forum som möjligt för att lyssna och samtala.
Totalt och sammanslaget innebär de tre kvarvarande styrelse­medlemmarnas pensionsavtal en kostnad på 36 000 kronor per månad för församlingen Livets ord, utöver de avsättningar som tidigare har gjorts. Det är en mycket liten del av församlingens totala omsättning. Ändå har vissa uttryckt att de tvekar med sitt givande. Joakim Lundqvist hoppas att de som tänker så ska fundera ett varv till.
– Att reducera sitt givande eller engagemang leder bara till att vi tappar kraft i processen att förändra och förbättra vårt arbete, bygga församlingen vidare och starkare, expandera i mission eller hjälpa utsatta och behövande. Jag hoppas att de som i dag ger till Livets ord har ett grundförtroende för vår församling och för mig som pastor, och ser vår ärliga ambition att framåt bygga med ännu större öppenhet och transparens. Detta kan bara ske om vi är många som gör det tillsammans.

Vilka är dina egna viktigaste slutsatser av det som nu har skett?
– Det kan inte nog betonas hur viktig självanalys och sund självkritik är i situationer som denna. Även om det finns beslut och processer här som jag djupt beklagar, ger detta oss möjlighet att identifiera uppenbara svagheter, och att förbättra och förstärka arbetet. Då krävs ödmjukhet nog för att inte förneka eller försvara bristerna, utan ta dem på största allvar och göra sitt yttersta för att reparera dem och bygga förtroende framåt.
– Vi kommer aldrig att bli en fullkomlig kyrka, men vi ska göra allt för att bli en kyrka som upprepar felaktigheter och misstag absolut så få gånger som möjligt.

Till sist, finns det anledning att tro att liknande avtal kommer att tecknas framöver?
– Nej, ett klart och tydligt nej. Ett sådant beslut skulle vara helt onaturligt i dag. Jag som pastor har exakt samma, högst normala avtal som alla anställda kommer att ha från och med den 1 januari 2015. Detta beslutades redan innan den här situationen uppstod.

Lukas Berggren
lukas.berggren@varldenidag.se