Men han framhåller också positiva sidor av besöket. Som att kristna samlas och att media för en gång skull väljer att spegla detta stort.
– Det är också väldigt glädjande att höra statminister Stefan Löfven uttala sig om kyrkans viktiga roll i fredsarbete och i kampen för en bättre värld, säger Stefan Gustavsson.
Samtidigt noterade han den ovana att tala om kristna ting som finns i Sverige. Det märktes exempelvis när statsministern talade om den ”lutheranska” kyrkan i stället för den lutherska.
– Detta är en illustration av det sekulära Sverige, menar han.
Mest är Stefan Gustavsson bekymrad över det som skett i Lund. Å ena sidan talar man i termer av enhet, å andra sidan görs uttalanden i motsatt riktning, menar han. Som exempel nämner Gustavsson ett uttalande av den kände svenske katoliken Ulf Ekman. I den engelska tidskriften, Catholic Herald, kommenterar Ekman mötet i Lund där bland annat påven i en bön tackade Gud för de goda frukter som kom ur reformationen.
”Den stora frågan är förstås hur mycket en katolik i verkligheten kan applådera reformationen”, skriver Ekman.
Denna typ av uttalanden från katolskt håll bekymrar Stefan Gustavsson.
Menar du att de uttalanden som görs i Lund, från katolskt håll, bara är ett spel för gallerierna?
– Nej, jag uppfattar inte att detta från påvens sida är ett spel för gallerierna. Men jag uppfattar att man kanske säger saker mer för att uppnå ett annat syfte än själva innehållet i det man säger.
Stefan Gustavsson är kritisk till att reformationen i Lund målades upp som en relationskonflikt som kan redas ut genom att be varandra om förlåtelse.
Men är det inte så med kristen enhet att man ibland får sätta lärofrågor åt sidan för att i stället möta troende syskon i hjärtats enhet?
– Jo, men relationen mellan evangeliskt och katolskt rör större frågor än exempelvis bara dop-praxis. Det har trådar in till själva vår förståelse av evangeliet och grundelementen i kristen tro.
Stefan Gustavsson anser att det stora fokus på påven som präglade mötet i Lund var olyckligt. Typiskt nog, menar han, så titulerade Kattis Ahlström, vid den stora konserten i Lund, påven som ”den helige Fadern”. På detta sätt, menar Gustavsson, att mötet i Lund i hög grad blev ett uttryck för katolsk teologi.
Detta sker i ett sammanhang som handlar om att fira minnet av reformationen. Hur ska man se på det?
– Jag tycker att Lutherska världsförbundet gjort ett stort misstag. Jag tror att mötet i Lund kommer att leda till att många fler börjar intressera sig för katolsk tro än för evangelisk, att fler blir intresserade av påven än av Luther.
I måndagen gudstjänst fick den lutherska kyrkan uttrycka sin sorg och ånger över vad Luthers proteströrelse fört med sig av splittring, våld och krig. Rune Imberg, som är präst, kyrkohistoriker och lärare vid Församlingsfakulteten i Göteborg, är tveksam till denna typ av förlåtelse-akt.
– Visst begicks det gravt felaktiga handlingar, men här, menar jag, är det väldigt svårt att avgöra vad som var fel och vad som var rätt. Man kan ju samtidigt fråga sig hur den Svenska kyrkan i dag behandlar sina egna teologiska minoriteter, tillägger Imberg.
I en av de fem punkterna i måndagens avtal förpliktar sig parterna att söka synlig enhet. Imberg suckar lite, frågar sig hur detta ens kan vara möjligt.
– Den romersk-katolska kyrkan lär fortfarande skärselden och lär avlaten, säger han och pekar även på den stora klyftan i synen på rättfärdiggörelsen, Skriftens ofelbarhet och påvens ofelbarhet.
– Om man är oense om sådant, hur kan man då förplikta sig att söka en synlig enhet? Vem är det som ska ge upp sanningen?
På fredagskvällen mötte ärkebiskop Antje Jackelén den katolske biskopen Anders Arborelius i Aktuellt. Här menar Rune Imberg att båda sidor konsekvent undvek att tala om skillnader mellan kyrkorna.
– De vilseledde därmed tittarna och gav känslan att detta är två olika kyrkotraditioner men att man, om man bara baxar lite, nog ska kunna skapa enhet. Men detta löser ju inte de grundläggande teologiska problemen.