Hotbild legitimerar hemlighetsmakeri och lagbrott

Hotbild legitimerar hemlighetsmakeri och lagbrottBrottsligheten blir alltmer avancerad, mer svårbekämpad, mer internationell, mer organiserad och mer våldsam. Mycket grov och tung kriminalitet är väldigt svår att komma åt.
Denna skräckbild målade polischef Carin Götblad upp på DN debatt i mars 2005.
Informatörsverksamheten var Götblads mest effektiva motmedel.

Sedan dess har skandalerna avlöst varandra.
Den polischef som ansvarade för länskriminalens informatörsverksamhet samtidigt som Götblad skrev sin artikel, värvades i september 2005 till en sexklubb med koppling till serbiska maffian – men fortsatte att jobba som polis i över ett år.
En annan polischef, som lyfts fram som en centralfigur i kampen mot organiserad brottslighet, misstänks för att ungefär samtidigt ha tagit emot 200 000 kronor från en eko-brottsling för att plantera narkotika hos en fordringsägare som eko-brottslingen ville bli av med. Tanken var sedan att fordringsägarna skulle bli gripna av polisen och få fängelse för narkotikainnehav.
Därefter har Justitieombudsmannen (JO) i en utredning konstaterat att två polisoperationer på Gotland och i Falun är tydliga exempel på hemlighetsmakeri som är helt oacceptabelt.
Och Justitiekanslern (JK) har i en annan utredning slagit fast att den oordning som tidigare rådde i vapenhanteringen hos Polismyndigheten i Stockholms län var helt oacceptabel. JK, som menade att "det är mycket angeläget att ansvariga personer ställs till svars vid missförhållanden av det slag som har förekommit hos Stockholmspolisen", slog fast att ansvaret i sista hand ligger hos myndighetens chef – det vill säga Carin Götblad.

Hittills har de rättsliga efterspelen i stort sett dröjt: undantaget är milda domar mot poliser med lägre befattning, en som arbetade med informatörsverksamheten och en som var ansvarig för Stockholmspolisens vapenverkstad. Och den mutåtalade polischefen väntar fortfarande på rättegång.
Nyligen inledde överåklagare Björn Ericsson en förundersökning mot Carin Götblad och poliskommissarie Dan Andersson. Bakgrunden är att journalisten Dick Sundevall I slutet av förra året polisanmälde polischefen och hennes poliskommissarie för grovt tjänstefel och mened.
Bakgrunden var det uppmärksammade knarktillslaget på Gotland i maj 2000 som helt och hållet dirigerades av polisen. Dåvarande länspolismästaren på Gotland, Carin Götblad, samlade strax efter tillslaget till presskonferens, visade upp narkotikan och hävdade att Gotland blivit en transitplats för tung narkotika.
I själva verket styrde polischeferna (Carin Götblad, Dan Andersson och Leif Jennekvist) hela ärendet, menar Dick Sundevall, vilket inte framgår av förundersökningen.
Den misstänkte fälldes utifrån Dan Anderssons vittnesmål. Och i Högsta Domstolen hävdade Carin Götblad att hon inte hade någon kännedom om att en infiltratör var involverad i operationen.
Dick Sundevall menar att ett stort antal rättegångar i Sverige bygger på bevis som polisen manipulerat och att det strider mot Europakonventionen. "Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren liksom justitiedepartementet och Thomas Bodström har varit väl medvetna om den olagliga verksamheten" skriver Dick Sundevall i Expressen och konstaterar att människor har blivit dömda till långa fängelsestraff på felaktiga grunder.
– De hotbilder som målas upp kan jämföras med kampen mot terrorismen, säger Dick Sundevall till Världen idag.
– Det finns en luddighet kring begreppet grov organiserad brottslighet. Jag tror inte att någon i justitieutskottet egentligen vet hur man definierar det. Enligt mitt sätt att se finns det endast Hells angels som kan räknas till den grova organiserade brottsligheten i Sverige.

Även statsåklagare Nils-Eric Schultz tycker hotbilderna är oklara.
– Jag har varit ansvarig åklagare mot den organiserade brottsligheten sedan 1980-talet och har sett väldigt få fall av grov organiserad brottslighet.
Nils-Eric Schultz tycker sättet som Ebbe Carlsson målade upp ett stort hot, för att själv få ett stort mandat, kan jämföras med resonemangen i dag.
– Ja, det är ju lite så. Man trodde att Ebbe Carlsson var effektiv, han kunde sälja sig, redovisade bra resultat. Det är samma med den här verksamheten, den blir därför inte ifrågasatt.

Ruben Agnarsson
ruben.agnarsson@varldenidag.se