Hejdå, macken!

Roger Bergdahl är handlare och mackägare i Korpilombolo i Pajala kommun. Han är en av många mackägare som drabbas av den lag som från den 1 mars kräver av alla mackar, som årligen säljer mer än 1000 kubikmeter fossilbränsle, att också tillhanda hålla ett bioalternativ.
I lantbrukstidningen ATL 8/2009 rapporteras att Roger löst problemet med att sälja säckar med bränslebriketter för gengasaggregat. Enligt Roger Bergdahl är bilar som drivs med gengas nämligen lika (o)vanliga i Korpilombolo som etanolbilar. Ändå ser han utsikterna att komma undan med gengasbränslet som ganska små. Vem är väl en simpel mackägare att sätta sig upp emot klimattyranniet?
Den nya macklagen som drevs igenom av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet riskerar inte bara att stjälpa många i övrigt lönsamma verksamheter på landsbygden. Den kan också visa sig bli ett dyrbart slag i luften, när svenskarna uppenbarligen i hög grad överger etanolbränslet när bensinen plötsligt blir billigare.
Samtidigt använder bensinbolagen olika tricks för att få anledning att sluta sälja bensin till glesbygdsmackar. Bolagen skyller på för dålig lönsamhet men låter inte småmackarna delta i lokala bensinpriskrig, vilket förstås leder till att de små mackarna får lägre försäljning. Nya krav på etanolpumpar, cisternbyten och modern korthantering blir de sista spikarna i kistan.
Bensinbolagen och staten gör alltså gemensam sak för att tvinga glesbygdsmackar att lägga ner. Kan någon sedan tala om för mig vilken miljövinst man gör när alla dessa glesbygdsbor, som fortfarande envisas med att existera, måste åka 5-10 mil till närmaste tätort – för att tanka?