Skolverket har fått hård kritik sedan förslaget till ny ämnesplan i religionskunskap för grundskolan blivit känd. Att man strukit alla direkta hänvisningar till Bibeln och andra urkunder ifrågasätts skarpt av Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet.
– Om det är korrekt att Skolverket vill ta bort hänvisningar till Bibeln (liksom Koranen och andra religiösa urkunder) är det en bildningsmässig katastrof – av flera skäl, menar Dick Harrison i ett mejlsvar till Världen idag.
– Dels för att så mycket i vår kultur rymmer hänvisningar till Bibeln; det blir som att försöka sudda ut allmänbildning och göra vår verklighet mer svårbegriplig, vilket knappast kan sägas vara skolans uppgift. Dels för att det rycker undan mattan för all form av källkunskap och källkritik.
Skolans elever bör lära sig att vi, för att få så god insikt som möjligt och kunna ta ställning till tolkningar, måste ha kunskap om källorna, menar Dick Harrison och påpekar att det i det här fallet handlar om den enskilt historiskt mest lästa och diskuterade källan av alla i vår kultur.
Han tillägger samtidigt att han inte är förvånad.
– Skolverket vill ju också att man bara skall kunna diskutera tolkningar av skönlitteratur, historia, och annat väsentligt – och inte nödvändigtvis känna till vad som verkligen står i böckerna och vad som verkligen hände i det förflutna. Det verkar onekligen som om Skolverket har kapats av ett gäng postmodernistiska kulturrelativister som är öppna för att likställa åsikt med kunskap.
Skolverket själva menar att urkundernas ställning i undervisningen fortsatt är stark och att religionslärarna kommer att förstå att man ska tala om vad Bibeln och andra trosåskådningars textsamlingar tar upp.
Men kritiker anser att förslagets generaliseringar riskerar att leda till godtycklighet och att fokuset på själva källorna till trosåskådningarna, och inte bara tolkningar och tyckanden om dessa, försvinner.
Skribenten Johan Hakelius hänvisar i en krönika i Fokus till Världen idags artikel om Skolverkets förslag och frågar sig varför specifika hänvisningar till miljöfrågor, geografi och ekonomi ryms i kursplanen, men inte de böcker som religionerna bygger på.
”Är det inte märkligt att kartboken, barnkonventionen och reklambladet från ICA har blivit viktigare urkunder än Bibeln och Koranen när Skolverket ska saxa ihop en kursplan för religionsundervisningen?”
PJ Anders Linder skriver på Axess webbplats att Skolverket genom att utelämna de explicita referenserna till Bibeln sänder en signal om minskad vikt vid att ”eleverna får stifta bekantskap med den bok som tillsammans med psalmboken varit den överlägset viktigaste för svenska folket genom seklerna”.