Det var först 2016 som Mark Komrad fick upp ögonen för att ”hans” patientgrupp blivit aktuell för dödshjälp både i Neder­länd­erna, Belgien, USA och Kanada.

– Insikten förvandlade mig i ett slag från forskare och etiker till aktivist, berättar han för de riksdagsledamöter och andra inbjudna som samlats i riksdagen på inbjudan av Mikael Oscarsson (KD).

– När en grupp i samhället, läkarna, får makt och ansvar att besluta om att andra människor kan dödas, då handlar det om en dramatisk civilisatorisk förändring.

Mark Komrad har under flera år varit ledamot i etikkommittén vid American Psychiatric Association, som på hans initiativ antagit ett uttalande mot alla former av dödshjälp som berör läkare.

– Det var en signal till psykiatriker i Belgien och Nederländerna, där hundratals personer med psykiatriska diagnoser dödats av sina läkare, säger han.

Som psykiatriker med suicid som specialområde upprörs Mark Komrad särskilt över hur staten i länderna med dödshjälp gjort vårdapparaten till ett medel för självmordsbenägna patienter.

Bland annat har han noterat att antalet övriga självmord stiger när man legaliserat eller på något sätt uppmärksammat dödshjälp. Så har också skett i den amerikanska delstaten Oregon, vars lagstiftning på området ofta framhävs som en möjlig modell för Sverige.

Nyligen efterlyste Kim Calli­nan, som leder pådrivande Com­passion and Choices i Oregon, mindre regleringar för dem som önskar dödshjälp, bland annat genom att låta även sjuksköterskor skriva ut den dödliga medicinen.

Men Mark Komrad pekar på en rad brister i det rådande regelverket i Oregon.

– Det finns inget krav på en psykiatrisk genomgång eller behandling för dem som ansöker om dödshjälp, trots att det är känt att läkare ofta missar psykisk ohälsa hos en patient, och trots att rädsla av olika slag är främsta anledningen till att man söker dödshjälp, säger han.

– Det finns heller inget krav på att läkaren ska ha haft kontakt med patienten en viss tid innan man förskriver de här medicinerna. I ett fall skrev läkaren ut medlen efter fyra dagar, även om genomsnittet ligger på 13 veckor.

Överallt där man tillåter dödshjälp vid dödlig sjukdom, menar Mark Komrad att det dessutom går att få tillgång till dödshjälp om en person vägrar behandling, till exempel genom insulin, och därigenom hamnar i ett läge där sjukdomen är dödlig.

– I Kanada, där dödshjälp blev tillåtet 2016, har det hänt att människor med en livsprognos på uppemot sex år fått hjälp att dö. Där är det också nästan alla som väljer att dödas med en injektion, istället för att få mediciner utskrivna, säger Mark Komrad.

Även samvetsfriheten för enskilda läkare tenderar att beskäras allt mer där dödshjälp införs. I den kanadensiska delstaten Ontario måste läkare som inte vill hantera en begäran om dödshjälp remittera till en läkare som är positivt ställd.

– Det finns gott om läkare som vittnar om hur de pressas att delta i systemet, säger Mark Konrad.

Varför då denna starka vilja från olika håll att införa läkarassisterade självmord på recept och direkt eutanasi genom en spruta, trots alla brister, och trots att fler och fler patientgrupper gradvis kommer i fråga för dödshjälp?

Just för att det, utan tydlig moralisk kompass, blir svårt att stå emot vårdens ledord om självbestämmande, jämlikhet och rättvisa, menar Mark Konrad.

– Långsamt men säkert har självmord i dessa länder gått från att vara en ”möjlighet” till en ”rättighet” som samhället är förpliktigat att bistå med, genom läkarna. Det är en stort moralisk outsourcing.