Ungefär hälften av Sveriges bistånd, 27 miljarder kronor årligen, ges till så kallade multilaterala organisationer som FN och Världsbanken, rapporterar SVT. Det är en stor del av detta stöd som kallas kärnstöd och som går direkt in i dessa organs budgetar.

Nu har Riksrevisionen granskat hur biståndspengarna hanteras och slår fast att det saknas tydliga mål för hur dessa medel ska användas. Revisionen påvisar dessutom brister i uppföljning för att se om stödet lever upp till de övergripande biståndspolitiska målen och kritik riktas också mot regeringen för bristande riskanalys.

”Här görs inga riskanalyser, regeringen fokuserar mer på positiva än negativa aspekter med organisationerna och kärnstödet”, skriver Sidaägda Omvärlden.

Riksrevisionen konstaterar att det saknas underlag för vad som varit avgörande för regeringens beslut som rör kärnstöd.

”Till exempel framgår det inte hur styrkor, svagheter, möjligheter och risker med ett visst kärnstöd eller en viss multilateral organisation har vägts in i beslut eller påverkat föreslagna nivåer på kärnstöd”, står det i rapporten. 

– Det är redan från början en svår uppgift att följa hur svenska biståndspengar bidrar till de multilaterala organisationernas resultat. Det gäller särskilt kärnstödet. Just därför är det viktigt med väl underbyggda beslut och ändamålsenliga uppföljningar, säger riksrevisor Helena Lindberg i ett pressmeddelande.

I ett svar till Omvärlden menar Utrikesdepartementet att kärnstöd inte innebär att Sveriges stöd kommer utan förbehåll.

”Kärnstöd till multilaterala organisationer är ett centralt verktyg för att nå svenska utrikes- och biståndspolitiska målsättningar. Det finns tydliga mål för det multilaterala biståndet, precis som för allt övrigt bistånd”, skriver UD.

Ett exempel på en aktör som mottar miljardbelopp genom kärnstödet i svenskt bistånd är FN-organet UNRWA som arbetar med palestinska flyktingar och återkommande kritiserats för problem med antisemitism i verksamheten.