NYHETSKOMMENTAR
Höjdpunkten är ett påvligt besök vilket för katolska ungdomar naturligtvis är mycket speciellt. När påven gör en utlandsresa är den ett statsbesök. Därför möttes han på Madrids flygplats av det spanska kungaparet. Det gjorde tusentals ungdomar också, som hojtade: Be-ne-de-tto, Be-ne-de-tto, i spontana körer.
Jag gjorde ett avbrott i min Spaniensemester och åkte till Madrid för att se detta. Stämningen var på topp trots den intensiva värmen, cirka 35 grader. Det latinska blodet svallar och det är massor med ungdomlig energi som bubblar fram överallt. Madrid är översvämmad av entusiastiska ungdomar överallt. Det är en våldsam folkfest.
Den skeptiske undrar säkert redan om inte detta bara är en show utan större andligt innehåll. Nej, verkligen inte. Förberedelserna har varit minutiösa och programmet är fyllt av gediget innehåll. Det är en gigantisk mobilisering av tron för nästa generation.
700 000 exemplar av en ungdomskatekes distribueras till deltagarna. 29 000 frivilliga medhjälpare finns överallt. På 450 olika platser kan ungdomarna gå på katekesundervisning om grunderna i den kristna tron. Detta sker på 30 olika språk. 14 000 präster och cirka 740 biskopar bistår med hjälp vid nattvardsgudstjänsterna och med att lyssna till bikt. Det finns ett stort behov av detta då så många känner behov av att omvända sig, överlåta sig djupare åt Jesus och bekänna konkreta synder som tynger. Det är ett gigantiskt själavårdsprojekt dessa dagar, såväl som en möjlighet för många att offentligt bekänna sin tro och växa i frimodighet.
Fredagskvällens kors-vand-ring var makalös. Cen-trala Madrid kokade och det skallade av sång nerför avenyerna. Överallt fanns tv-skärmar för dem som inte fick plats på Plaza de Cibeles. När scenen för Jesu korsdöd visades sänkte sig en kompakt tystnad över alla och nästan en miljon ungdomar tillbad andäktigt.
Höjdpunkten var lördagskvällsvigilian med Benedikt XVI och söndagsmorgonens avskedsmässa på en militärflygplats där över en miljon samlades och många tusentals ändå inte kom in. Temat har varit att vara fasta i tron, att rotas och grundas djupare i Kristus. Man slås av hur Jesuscentrerat allt är. Vid påvens tal på flygplatsen manade han ungdomarna att förstå att tron framför allt är en djup, personlig relation med Jesus Kristus som vill vara deras bästa vän. ”Kristi namn skall eka genom denna stad.” Påven varnade också för girighet, materialism och hedonism. Bara Jesus kan tillfredställa.
Här står jag som protestant mitt i denna gigantiska fest och slås av den andliga intensiteten. Jag är omgiven av svettiga, glada, trötta men ivriga ungdomar från i stort sett hela världen och hör Jesus prisas på många språk.
Vad säger man när det talas så starkt om behovet av omvändelse, av att verkligen ha en personlig tro på Jesus, att verkligen följa honom, lida för honom och frimodigt förkunna honom över hela världen? Vad säger man när över en miljon ungdomar i det sista mötet, avskedsmässan, överlåter sig och sänds ut för att predika Kristus i hela världen och återevangelisera Europa? Jag antar att det minsta man kan säga är: Amen, halleluja! Orden från påven ekar: ”Må Kristi kärleks flamma alltid brinna starkt i era hjärtan. Må förtröstan på Kristi ord alltid vara grunden i era liv!”
